Pratbar igen!

Jag kan prata igen! Kanske inte så där hundra procentigt men lite så där Bonnie Tyler -aktigt iallafall....
Fy vad tråkigt det är att vara sjuk....första dagarna inga problem för då kunde jag inget annat än att ligga stilla för jag orkade inget annat, men hosta, snyta sig,puffa nässpray,stryka på lipbalm,hosta,snyta,puffa,styrka osv samt druckit C-vitamin och echinea, i fyra dagar blir jäkligt enformig måste jag säga. Men jag har haft sällskap av alla tänkbara TV-serier man vill se och inte vill se, plöjt säkert fyra filmer varav jag inte har sett en enda hel då jag hela tiden somnat som en jäkla pensionär varje gång, och nu börjar det bli riktigt trist. Ska försöka mig på att jobba i morgon och hoppas att den här influensan är borta snart.
Jag var ju inte så slösaktig med infon om festen i lördags då "piggelin" inte var mitt mellan namn så jag ska väl dra en snabbis nu då.
Jag hade haft stora farhågor inför festen eftersom jag 1. inte tycker om att vara singel inför såna grejor,och vilket jag just nu är, 2. kände att jag kanske inte kommer att känna någon, mer än killen jag hade en fling med på Jea´s bröllop för 12 år sen och som numera är gift. Och vi vet ju alla hur gifta män blir? Kraftigt styrda av sina fruar som "känner på sig" vem deras män en gång varit med!
Japp.
Det första som händer när jag kommer, den obligatoriskt fina kvarten för sent, är att Jea´s faster dyker upp redan glad av lite vin och slänger sig runt halsen på mig. Sedan utbrister hon " men är du här själv" ??!! " Japp, believe it or not så är fallet,svarar jag förläget och försöker le.
Så kommer då nästa inlägg " men annars är du väl gift och har barn och så"? Bajs! Jag hade inte ens kommit innaför tröskeln! När jag så svarar "nej" på frågan lägger hon huvudet på sne och säger "men vad är det för fel på er,ha,ha,ha, jaaa men det är ju inte försent än"...... Jag kände hur mitt leende stelnade och jag fick snabbt ursäkta mig för att gå in och gratulera födelsedagsbarnet.
Jea´s glada min när hon såg mig gjorde iallafall så att jag kunde skaka av mig den värsta av ångesten och jag beslöt mig snabbt för att sitta brevid henne när alla börjde para ihop sig för middagen.
Så hann jag väl inte mer än sätta mig förrän nästa överförfriskade faster gjorde en teaterviskning över hela rummet " vem sitter brevid Jeanette" "näää men är det Kiki, då har hon då blivit rundare tror jag". Tack. Ridå.
Jo men då var väl allt iringat då? Barnlös,ogift,fet och oigenkännlig.
Nä just det så var det de där med den gifta kusinen. Jag nickade en hälsning till onom när jag kom in då jag tyckte att en kram va på tok fel....man vet ju inte va lilla frugan visste eller hur hård hennes höger krok är....
Men så fort vi slagit oss ner vid bordet så började blickarna och dom små leendena.....jag gjorde allt för att inte se eller le artigt,väldigt artigt och kontrollerat tillbaka. Men så när jag var på väg ut och hämta min kära svägerska så dök han upp bakom mig. "Heeeeej, det va längesen" Å så kom kramen. Och tre sekunder senare kom frun, för att lämna eller ska vi säga kasta en telefon till honom. Min svägerska säger då till mig "oj, hon tycker inte om dig" ...suck precis som jag förutspått!
Men i övrigt var festen rolig och jag hade en fantastisk kväll med en av mina äldsta och bästa vänner som jag aldrig vill förlora....men fastrar och kusiner kan dra!
:)