Avstånd

Hade idag en diskussion med en kompis som träffat ytterligare en kille i rade av dom som kör all in i två veckor för att sedan komma med linen " alltså jag känner att du kanske känner mera för mig än vad jag gör för dig och jag vill ju inte ha nåt seriöst".
Ok nu benar vi ut detta.
En kille och en tjej träffas, av nån anledning sker detta, ett tycke på nåt vis har ju uppstått ( ja även om klockan är kvart i fem en söndagsmorgon) , dom träffas igen, av samma anledning kan vi anta, och det finns ju bara två saker som hänt här då. Antingen är det kärlek vid första ögonkastet och båda är hals över huvud kära! Eller så har den ena fått mera känslor än den andra. Hur som helst så är det iallafall båda som ses! Ska då den som fått känslor  be om ursäkt? Och isåfall för vad?? För att den tycker om en person???? Hmmm....var har kärleken tagit vägen? Tror alla att de ska leva i all evighet och " prova" sig runt innan det är dags att bestämma sig? Vill verkligen alla leva ensamma? Nä jag har bara en sak att säga; ta inte kontakt med det motsatta könet om ni känner att kärlek är farlig, ta saken i egna händer om det är nu det ni måste! Härmed kastar jag en förbannelse över alla er som gör detta mot någon som ni stöter på, må ni leva ett kärlekslöstliv och aldrig bli omtyckta! Länge leve den ÄKTA kärleken.
Och till dig som jag pratade med detta om idag; ge inte upp! Den finns, jag vet.....

Colombiana

Movie night!

Igår blev det bio med Karin, Anders och Rille. Vi såg Colombiana vilket var den bästa filmen på länge. men det var också det enda som var bra. Vi hade ju lyckats boka i den minsta salongen och satt som ostbågar i stolarna som var byggda för smurfar tydligen, en stor man och hans lungsjuka familj hostade sig igenom hela föreställningen och när filmen skulle börja så ville den inte det. Vaktmästaren eller vad man nu är när man jobbar på en biograf, kom in för att kolla så filmen gått igång upptäckte då att den faktiskt kommit igång, fem minuter IN i filmen och utan ljud. Han frågade då " vill ni den från början"? Ehh ja tack. " Då måste jag spola tillbaka å det tar TIO minuter" Svaret blev enhälligt " TIO MINUTER" då blev han rabiat och skrek med den pipigaste tonen tänkbar " vill ni se den från början eller" ???!!! Jag kände mig som jag var på fritidsgårn och retat upp ledaren. Så vaktmästare heter det nog inte hans titel var nog BIOpolär snarare...... Rille var den enda jag lyckades fota också denna kväll :)

Mayamåndag!

Inget kan göra en måndag till det bättre som att hämta Maya hos dagmamman och mötas av ett stort leende! Jag har sån tur som får ha gudmortid emellanåt!

Det finns nog inga ritböcker som är så fullklottrade som dem som Maya har. Hon är mycket bestämd och rita tillhör favoritgrejen hos mig.

Så får man ju också välja mat. Glass är ju obligatoriskt.....

Payback

Sepulveda slog på stort och bjöd på middag med pubrunda då vi inte setts på ett tag. Vi började med käk på Cromwell för att sedan gå vidare och ta en shot på La Uva.

En drink på Harrys hann vi med på tio minuter då det luktar så illa därinne , innan Wasa blev nästa stopp.

Efter det slöt vi upp med Kreta resenärerna Olivia och Emil på Bish.

Avslutning på Hugos och sedan en gitarr stund hemma hos mig innan det var läggdags! En trevlig kväll i Peking!

Bebemys!

Lille gossen Lindström Enberg såg dagens ljus 22 september 08.39

3390 och 51 lång

En stolt mamma till ett namnlöst, eller de råder oenighet om namnet, barn!

Han visade sin bästa sida genom att bajsa i min hand, rapa i mitt ansikte och kräkas på min axel. Kan säga att det är den enda kille som fått göra det!

Ser ut att bli en skidtur till kvällen :)

Jag överlevde!

Seg dag idag, men en glad dag. Jen och Rikard blev föräldrar i morse till en liten kille, vi grattar till det! Jag hade gissat på en kille även om tjejnamnen florerat vilt :)
Sedan gick jag wild and crazy och åkte till det idag farligaste stället i Sverige! IKEA. Det var en enorm ansamlig vakter överallt i varuhuset så det kändes lite surrealistiskt men jag kunde inhandla mina varor som jag skulle. Något som var lite märkligt dock var att det endast var två kassor öppna, man tycker ju att efter ett bombhot borde ju man vilja få ut folk så fort som möjligt...ellä? Så nu har jag piffat upp lyan med lite nya prylar och det blir en Sam och Dean stund med skaldjurspasta!

Besök på plåsterfabriken....

Igår gjorde gjorde jag å Karin ett besök på det dom kallar för sjukhuset i den här stan. Stackars Ida ligger inne för en magåkomma. Ja, hon var lika ynklig och ensam som bilden visar, men jag kunde inte annat än garva rakt ut då vi öppnade dörren. Hon såg så uppgiven ut när hon satt rakt upp i sängen och stirrade på oss när vi kom. Men jag lider med henne. Nä jag har nog inte mycket till övers får vårt sjukhus och inte blev det bättre av det där besöket. Vi satt och pratade deå en man kom in till henne och skulle fråga om hon ville ha något att äta. Hon svarade att jag kan försöka men jag vill gärna ha soppan jag åt igår för det gick bra. Eftersom jag själv jobbat inom vården är jag van att alttid fråga besökare om de vill ha kaffe, men den vanan fanns inte här. Utan jag frågade om det fanns kaffe och fick svaret "ja där ute" så slog han igen dörren. Jaha? Så vi gick till "därute" och letade oss fram till kaffe vagnen. Ja kaffet som förövrigt va slut så vi fick dela en kopp... När Ida ätit klart , kom en kvinna in och skulle hämta brickan och frågade då hur det gick att äta? Går man in till nån som har problem med att äta och med magen och frågar hur det gått när man ätit klart? Nä. Varför? Jo för att då kommer nästa problem. Ida ville ha mera av soppan som ändå gick bra för henne att få ner i magen men då visade sig att matvagnen med den soppan hade redan gått tillbaka till köket! Ok. Bra jobbat. Svaret här trodde jag i min enfald skulle bli " men jag kilar iväg och hämtar det till dig eftersom det är det enda du kan äta", men det svaret uteblev....... Jag vill inte bli sjuk och hamna där uppe. Jag är så tacksam för att sist jag var sjuk så var jag i Thailand och där hade det förmodligen stått en person vars enda uppgift hade varit att hämta soppa i köket! Mina tankar är iallafall hos Ida!

Morgonstund....

Det är inget som är så underbart som att vakna tidigt, smyga upp när alla sover och gå ut i en frisk solig morgon i Enviken! Allt är så nytt och fräscht, inte riktigt som hemma i parken där allt är skräpigt efter en fredagnatt.....

Nova-Li

Idag har jag träffat min brorsdotter för första gången! Hon var underbar!

Hooked.

Nähä så ingen har sett mig på kvällarna på ett tag och det är så att mina blogginlägg vacklar. Jag är hooked.
På Dean och Sam.
Sorry.
Mina killar liksom.

Det är bara jag som tänker på mig?

Ibland blir jag bara förbluffad över hur människor kan bete sig. Alltså vi föds ju inte med en viss attityd den tar vi fram själva, vi blir heller inte uppfostrade med en attityd den tar vi fram själva, samhället ger oss heller inte attityd den väljer vi att ta fram själva. Om vi stannar upp och tänker efter lite. Vad kostar det att vara snäll? Vad kostar det att vara trevlig? Vad kostar det att säga ett vänligt ord? Vad kostar det att vara hjälpsam? Vad kostar det att inte tänka på oss själva en liten jävla stund? Vad kostar det egentligen? Ingenting faktiskt.
Men tänk så mycket det gör.
Jag har aldrig så mycket som nu reflekterat över den otroligt egoistiska och självupptagna värld vi ändå lever i, men jag antar att egoism bara faller som en skön filt över egoisten för att gömma idioten under den. Ja jag vet att allt flera använder sig av uttrycket " jag måste tänka på mig själv först". Jag tror inte att det uttrycket uppkom  för att missbrukas. Varje dag stöter jag på människor som är i behov av uppmärksamhet, inte i negativ mening utan bara kanske behöver ett uppmuntrande ord eller en blick. Men lika ofta stöter jag på dem som inte kan ge det.
Trist men sant, ibland önskar jag att jag kunde rädda alla, både egoisten och hans offer, men jag kan nog inte det, men jag vill inte sluta försöka.
Det är inte försent, alla kan vända.

Officiell

Idag sa jag upp mig. Via mail då mina chefer sitter i Jönköping, eller ja iaf en av dem.
Jag skrev " Härmed säger jag upp mig från min anställning. Jag har trivts jättebra och tackar för att jag fått möjligheten att jobba här. Naturligtvis stannar jag min uppsägningsmånad för att hjälpa till att skola in en ny arbetstagare på min plats" .
Jag fick inget svar.
Inte ens en bekräftelse på att dom tagit emot min uppsägning.
Inget.
Det kanske inte gjorde nåt att jag sa upp mig.

Medeltid vs. nutid...1-0

Ellie ser mycket nöjd ut över att få vara chaufför ner till Wasa för kvällen. Men du missade inget speciellt.

Ja jag kan bara en pose.....

Ooookeeeej....

Sällan som det ska pekas på något...





Den skumma baskermannen som pratade med sig själv...

Fortfarande hoppfulla om att få mat på Å-cafeét.....när vi väl fick den var den jättegod!

Ja den här bilden talar sitt tydliga språk om vad Ellie tyckte om servisen....

En skön dag i medeltida Söderköping!

Mmmmjorå.

När man är hemma och är sjuk har man en massa ensamtid , ja när man är ensam alltså. Då behöver man trevligt sällskap och det har jag hittat i Dean och Sam. Mina killar hela veckan. Ja ärlskar ju serier och filmer som handlar om det övernaturliga och det pysslar dom här med i serien Supernatural, och förutom att titeln får mig att gnola på en helt värdelös låt med samma namn, så är jag helt hooked på den här nu. Ja och det är ju inte så att dom gör ont att titta på...... Karin och Ida var ju på spökvandring igår men jag undrar om dom snubbarna kunde mäta sig med dom här? Hmmm nä. Så nu blir det ett avsnitt till innan det är dags att åka till Söderköping på Gästabud! Äntligen får jag ta på mig medeltidskläder igen!

Saknar!!!!

Pratade med Carro igår å då saknar man det här! En underbar helg i Karlshamn! Shit va bra vi va!:)

Hemlängtan!

Åhh nu är jag trött på att vara sjuk! Vill hem till mamma.... Jag skulle åkt hem redan förra helgen men blev som bekant sjuk och fick vara kvar i stan. Samma sak nu också. Och medan jag är sjuk händer det grejor. Mamma skickade dessa bilder till mig från förra helgen när dom höll på med sommarstugan....å så var ju Nova- Li på besök också! Jaja jag får försöka åka hem nästa helg då, men är så glad att jag får bilduppdatering på vad som händer iallafall!

Ger upp!

Två och en halv dag hemma. Usch. Ont ihalsen och den här jävla hostan! Ringde VC i morse och skulle betsälla tid, nämen då hade jag väl ringt till fel VC! Den jag gick till tidigare hade ju stängt och alternativen dom gav på nätet var " Norr" , "City" och "söder", och eftersom jag bor mot norr så tyckte jag det var en bra idé. Nä. Då tanten ringde så sa hon att jag var listad i Kneippen och fick ringa dit. Ibland undrar jag om dom vet att det är slagsmål om patienterna, har man inga får man stänga, stängt betyder arbetslös men det var nog inget hon tänkte på då hon inte ens FÖRSÖKTE få mig att byta. men nu får jag iaf komma till Kneippen och ta halsprov. Det var väl fan om jag inte ska bli frisk!

Sjuuuuk!

Guuud så tråkigt det är att vara sjuk! Men när man inte kan prata mer än två minuter i telefon utan att få en hosta attack är det inte roligt att vara på jobbet. Så nu sitter/ligger jag hemma och håller käft, förmodligen nåt som många uppskattar :) Första säsongen av Supernatural är min kompis för tillfället......

Missa inte min kompis Jenny Redenkvist´s nya musikvideo!!!!

En helg som passerat så snabbt!

Fredagen passerade förbi med mig i soffan, mera upphetsande än så var det inte. Men lördagen blev mera innehållsrik med start redan halv fem på morgonen.....men det kan vi ta en annan gång, vi kan iallafall konstatera att en massa missförstånd reddes ut och nu ska vi se hur länge det håller den här gången. Efter att ha tokstädat hela förmiddagen så blev det en tur med Kajsa på stan för div inköp, försökte få Karin att köpa en vibrationsring på Apoteket, det var ju halva priset, men hon bara skämdes och tyckte inte att det var en bra idé. Sedan tog vi middag på Texas i solen. Runt åtta ramlade Malin, Lisen, Lina och Sara in och partajet var igång. Vi spelade "jag har aldrig" och fick ännu engång veta saker om varandra vi kanske inte ville, men ingen skäms i det här sällskapet :) Så skulle vi då ner till Hugos, och som alla vet så står ju Kiki inte i kö utan har alltid en egen i mitten av VIP kön och vanliga kön. Men igår så "kunde" Johan inte släppa in oss där utan hänvisade till VIP kön. Den degraderingen går jag inte med på så det fick bli Wasa istället. Där träffade vi våra arbetskamrater Örjan, Jerry och de fd arbetskamraterna Yvette och Frikadellen. Helt galet roligt till tonerna från Kerim och Berra. Men kvällens trevligaste, eller näst trevligaste var att Maria var där, det var så sjukt längesen och jag blev så glad när jag såg henne så där vinrusig som bara hon kan vara :) Den här kvällen tog jag taxi hem, och efter den här natten sov jag mycket gott .....:)

Oh vilken dag!

Helt färdig efter dagen har jag landat i soffan vilket verkar bli min kompis ikväll. Snorig och hostig. Vi var tre man kort idag på eftermiddagen och det är liksom ingen lek. Man kan heller inte säga till kunden att man är stressad, ja vissa kan man säga att " det är lite körigt idag". I restaurangbranschen bestämmer den som beställer tempot, jag har alla typer " kan du vänta lite" då ska de expidera en kund i tre minuter å det är en jäkligt lång tid i min värld, eller " kan du ringa fem minuter innan fyra" ( när de frågat när jag slutar) vilket innebär att de ska börja ge sin order på tjugo minuter då. Eller få telefonsvarameddelande " ring mig så fort du kan" så när man ringer sullas det runt i kylar (vilket innebär att samtalet bryts och jag får ringa upp) och orderläggningen låter " ehhh va vad det nu jag skulle ha...ehh nähä inte det näää..." Gaaaah man vill bara skrika " KOM IGEN NU DÅ FÖR FAN JAG HAR OCKSÅ ETT LIV OCH VILL GÅ HEEEEM".
Men nä.
Jag är svensk, foglig, trevlig och har ett bra kundbemötande så jag bara biter ihop och försöker föreslå vad de kan ha glömt.
Nä man skulle vara mer som han som äger kiosken bredvid mitt hus. Jag skulle gå ner och köpa en glass kvart i åtta, han stänger åtta, så jag går in i en redan släckt kiosk och ställer mig för att välja glass då han säger med en fantastisk brytning " kan du skynda snälla jag ska med spårvagnen som går fem i". Och jag blir så paff att jag rycker första bästa glass, betalar och går. Men det var hans sätt och det är ju inte så att jag inte går dit igen, men jag går tidigare nästa gång.
Ska kanske testa det.

Beslutsångest eller....?

Idag fick jag det. Jobbet. Underbart. Jag skulle ju hoppa av glädje och istället blev jag helt stillasittande och bara stirrade rakt fram.
Jag ville ju ha det!? Men så började jag tänka på att jag kommer ju inte att få ta mina arbetskamrater med mig.........jag kan ju heller inte cykla till jobbet........hmmmm. Men så slog det mig att det var det jag skulle sakna, så då kändes det inte så jobbigt längre. Kalle däremot, blev som ett barn på julafton och studsade runt, jag fick liksom påminna honom att det var ju MITT jobb och att han inte kunde följa med, men han var så glad för min skull. Det är just det där jag kommer att sakna, för vi har så kul. Karin oroar jag mig inte för då hon har blivit en av mina bästa vänner och vi kommer att funka som vanligt förutom att vi inte kan gå in till varandra på jobbet längre. Men vi har ju alltid mailen :)
Jag känner mig nog ganska säker på min sak och dom vänner jag har fått på jobbet kommer jag att fortsätta ha, annars var dom inga vänner iallafall.
Ikväll blir det torsdagsmys med en övernattande Karin!