Nu händer det...

...det blir höst.
Blommorna börjar dö.
Morötterna är slut.
Potatisen är slut.
Höstsådden är gjord.
Men jag har nytt jobb! Jag fick ett så härligt erbjudande så min utbildning fick stå tillbaka!
Nu kör vi!

Grannens fina kossor i tidig morgonsol

Dagens arbetsplats! Oskarshamn. Så härligt och fint!

Tiden bara rinner iväg!

Oj nu var det långt mellan inläggen! Sorry!
Men det händer så mycket nu. Jag är nog mest överrumplad av att det stora barnet kom till oss i helgen! En natt men så mycket värt! Guuu vad jag har saknat henne! Hon förlängde också vistelsen en timme så det var nog samma känsla från det hållet!
Så gjorde jag min sista skoldag i torsdags. Ledsamt faktiskt men jag har ju valt att arbeta istället, och med något väldigt spännande....
Sen var mamman och pappan här i helgen, så himla mysigt och skönt att ha dem här. Det lilla barnet hade berättat för sina klassisar att " bonusmormor och morfar skulle komma". Så rar han är!
Vi hade en kanonhelg och idag har jag haft en kanon-första dag på jobbet!

Mina härliga klassisar!

Middag och ölprovning med mami, papi, Ellie och Erik. 

På söndagen åkte vi på cykelutflykt och pappan fick bestämma destination. Det blev reningsverket....

Förutfattat

Ibland kan man ha så himla förutfattade meningar om saker. Ja jag vet att man inte ska det men jag har tänkt att om jag målar fan på väggen så blir det så mycket lättare när det inte är så farligt.
Idag var en sån dag.
Jag trodde jag skulle få en annan respons än vad jag fick och då blev jag så glad och rörd.
Så ibland kanske det är bra att tänka att det går åt skogen och så bara vänder det!
Yey!

Sista refrängen?

Solen börjar avta i styrka och hösten har gjort sitt intåg, men det är fortfarande en behaglig temperatur ute. Observera att jag sa behaglig, inte skön. Solälskare vill ha hett!
Men mammans smultron ger fortfarande bär, iallafall några godingar som jag kunde ha på min yoghurt idag! Smarrigt! Det är för härligt att kunna gå ut på gården och plocka det man vill ha på tallriken.
Det lilla barnet älskar både tomaterna, morötterna och till och med salladen äter han!
Livet på landet!

 

Fredagshäng

Igår hade vi en sån där vi-sitter-kvar-efter-maten-tills-vi-somnar- kväll, och dom kan vara så mysiga.
Vi satt och bara pratade om allt, sorg, glädje, saknad, värme, framtid, överenskommelser, idioti, världen, gården, huset, andra hus, stugan, ja jag tror vi avhandlade allt.
Med ett gott italienskt vin, en massa stearinljus och lite höstvindar utanför knuten, så går allt att diskutera och slutsatserna blir så bra.
Han är bra underbar att ha min man.....

Suck...

Igår gjorde jag ett besök på närliggande billighetsaffär.
Väl i kassan stod en äldre kvinna framför mig och packade ut sin vagn, framför henne en man med två små barn i ålder ca fem och åtta, och framför honom stod ett par ( svårt att säga om det var mor och son eller lövers).
Killen i kassan var i sena tonåren och förmodligen på sitt första arbete..ever.
När mannen betalat skulle det då packas.
Precis som alla barn, även våra, så kastar sig hans barn upp på pack-kanten ( ingen aning om vad det heter) i slutet på rullbandet och ska hjälpa till (läs vara i vägen) och packa påsarna.

Jag säger konstant till det lilla barnet när han gör så och talar om att det är inte till för barn att klättra på utan för vuxna att packa påsar och att han kan göra sig illa.

Inte helt oväntat så höll inte pack-kanten utan gav vika och barnet ramlade av.
Nu skadade han sig inte utan blev mest rädd.
Men följande scenario utspelar sig.

Pappan tar barnet och blänger ilsket på kassören. Kvinnan i paret som packar utbrister " men det där är ju livsfarligt " och blänger på kassören. Kvinnan som packar upp vagnen blänger på kassören.

?!?!?!?!?!?!?!!?
Ungefär så såg jag ut i ansiktet.

Kassören ser vettskrämd ut. Det skulle jag också ha gjort.

Jag förväntade mig det som hade kommit ut ur min mun till barnet " ja så där kan det gå, vad har jag sagt till dig" eller nåt i den stilen.
Men nä.

Kvinnan i paret fortsatte skälla på kassören och mannen fortsatte stirra.

När det var min tur sa jag till killen " ta det inte personligt det var inte ditt fel och kanske skulle föräldrar ta lite mer ansvar för sina barn ".
Han log och tackade .

Men kvinnan med kundvagnen fick slutklämmen " nä det är inte ditt fel det är affärns fel!!!".

Ja det klart. Det är alltid nån annans fel.

Ljuspunkter

Med en härligt molande värk i höger öga som går via käken och ner i nacken så kan jag väl inte säga att humör och känsla är på topp! Dessutom är my love and joy ute och arbetar in brödföda på övertid varje dag den här veckan så då är det ju extra synd om mig.....
Men det finns ju så mycket annat jag kan vara glad och tacksam för så jag tiger väl och letar fram de där ljuspunkterna istället.
- Jag har ett gott vin hemma.
- Jag är färdig med morgondagens läxa.
- Jag gör spellistor med bra musik.
- Jag har massor av ljus att tända.
- Jag är mätt.
Det finns ju massor bara man försöker....

Sjukstuga

Det lilla barnet fick feber och ont i halsen i lördags, jag har haft migrän sen i fredags och ett jobbigt tryck över ögat.
Idag är vi hemma och tar det lugnt då febern sitter i fortfarande.
Jag : om du tittar på Barnkanalen en stund så ska jag göra färdigt mitt skolarbete, så kan vi se en film tillsammans sen.
Barnet: Kan vi inte titta på Ernst istället....

Kärlek.

Hösthelg

Livet med familjen är viktig nu i mina 90 graders vändor i livet. I helgen har panelen byggts klar, bryggan tagits upp, grusvägar upptäckts, flöjtkonserter har spelats. Lite feber har oxå infunnit sig. Men kärleken har funnits hela tiden.

Tre stycken på fyrhjuling och två i en traktor . Thats how we ride!

Flyktingdiskussionen.

Ingen kan väl ducka den strida ström av information angående flyktingkatastrofen.
Eller ska jag säga hjärntvätten av information.
Media har en fantastisk påverkan.
De släpper artiklar och bilder på FB som små granater här och var och folk blir som galna och delar hej vilt!
Nä jag är ingen känslokall människa som inte sympatiserar med människor på flykt men jag klarar inte av bilder på döda småbarn.
När jag tittar på tv brukar det komma upp en skylt " känsliga tittare varnas".
På FB finns inga skyltar.
Där kastas bilden upp rakt i ditt ansikte och INGEN kommer undan.

Jag väljer att inte gå in på FB i onödan just nu.

Inte för att ducka för flyktingkatastrofen. För att ducka för idiotin.

Det är så populärt att vara tangentbords-smart.
Skriva hur hemskt saker är, hur korkade andra är, dela och gilla.

Men när jag ser hur en av mina FB-vänner lägger upp en fråga om två flykting barn ( tonåringar) som söker ett boende då de inte vill stanna på sitt asylboende längre , så svarar; INGEN.
Noll.
Zero.

Var tog ni vägen? Ni duktiga, självgoda tangentbordsmedborgare som vet hur allt ska vara?
Ni som vet bättre än både statsvetare och politiker.
Ni som skriker om att vi ska öppna gränserna och släppa in bara.

För att man ska förstå politik brukar jag likna det med ett grannsamhälle.

Jag bor i ett hus ( Sverige) i grannhuset några mil bort ( Irak) bor två syskon ( Syriske Presidenten och IS) och har ett fantastisk grönsaksland som många grannar är avundsjuka på ( USA och Ryssland) . När de två syskonen blir osams måste alla 100 trädgårdsmästare fly huset för att överleva och börjar gå över till sina grannar. Helt plötsligt har jag 50 personer utanför dörren som vill ha mat och husrum. Självklart vill jag hjälpa dessa människor men sen ser jag att den strida ström på människor inte tar slut. Vad gör jag då? Jo jag måste komma på en plan om HUR jag ska hjälpa dessa människor Detta är exakt vad som sker just nu. Vi måste ha en PLAN!
Men då står alla och skriker SLÄPP IN BARA!

Under tiden som vi fokuserar på det här så stärker en annan granne sin position i trädgården ( Ryssland) . De vill gärna ha morötterna men inte hjälpa trädgårdsmästarna.

Förstår ni?

Så tagga ner på skrikandet , delandet och gillandet och bli lite realister istället.

Höst?

Det känns som allt vissnar för tillfället.
Visset och trist.
Jag skulle önska mig tillbaka några veckor när allt kändes starkt, grönt och mysigt.
Nu är det bara att försöka rensa ibland de torra löven och gå vidare.

Vi försöker nog alla att ta det sista ur sommaren. Barnet springer ut så fort han kommer hem, idag kastade han in väskan och ropade i dörren att han skulle gå till sina kompisar.... Ja jag hejdade honom idag för maten var klar men efter att han kastat i sig den var han ute genom dörren.
Vi var också ute hela kvällen och försökte få trädgården att se normal ut.
Vi är ju knappt hemma på helgerna och det blir lite eftersatt.

Tomat-och squashplantorna bär frukt fortfarande!

Mina blommor verkar iallafall inte ge upp den har knoppar!

Dags att komma in?

En fin kväll som var väldigt höstig i luften

Skönt att komma in till en brasa sen

Let it go.....

Skön helg bland vänner och familj!
Först kom Jemps förbi med en överraskning som hon sa...."kom inte in i köket, jag ska fixa en grej"
Sen fick jag sätta på kaffet och sedan kom hon ut på altanen med vad som såg ut som flådda dalahästar!!?
Haha.....
Men de var så goda!

En liten och en stor

Det blev ju heller inte bättre av att vi skar i den....

Sedan åkte vi hem till hem...ja ni vet....Enviken...och umgicks med la famillia.
Granny Goes Street på lördagen och NovaLi kunde väl inte se sig trött på Annika Herlitz aka Elsa!
" Let it go...." ekade i mitt huvud resten av dagen....Men ibland behöver man just Let it go och ibland kunde man ju ge fan i att let it go......

Mina göllisar

På kvällen middag i stugan med mami och papi!

Sommar?

Nu längtar jag tillbaka till sol och värme.
Det känns lite som vi blev snuvade på halva tiden då regn och blåst kidnappade vår sommar.
Mamman skickade över de här bilderna som verkligen visar hur underbara dagar det ändå fanns!

Sommaren då det lilla barnet lärde sig simma! :)

Sevärt!

Studiebesök

Tisdagen tillägnades Vrinnevisjukhuset och akuten.
Nej jag är inte sjuk.
Min utbildning tog mig dit.
Vi började med en infostund och sedan fysiskt besök på akutmottagning och avdelning.
Mycket intressant och spännande!
Efter detta får jag också lämna in mitt första skolarbete! Yey!

Skolstart!

Japp nu har jag börjat min efterlängtade utbildning!
Den jag slet hårt för att komma in på.
Vi var 300 sökande och vi är 25 som kommit in.
Jag är mäkta stolt över mig själv.
Dock hade jag räknat med att kunna jobba halvtid under min skolgång men nu har de smetat ut lektionerna typ varje dag så det blir lite svårt....

Vi får väl se hur saker och ting blir.....