tisdag 28 februari 2017

Klippkort på ViN

Och då menar jag inte det drickbara utan Vrinnevisjukhuset!
Jag tycker att jag fått min beskärda del av plågor och krämpor som tillhör graviditeten men nu ska jag också få saker som " kan hända vem som helst , det vara bara otur " som min läkare uttryckte sig.
Jag vill bara kunna läka och ta hand om min dotter på bästa sätt.

I fredags så kände jag hur jag började få frossa och hur febern smög sig på. Min första tanke var ju att den där jäkla magsjukan som kom till mig helgen innan var tillbaka.
Men så släppte det hela mot kvällen.
Men under hela dagen hade jag haft så ont i ljumsken när jag satte mig, reste mig och gick och DET blev bara värre och värre.
Under lördagen blev det som sagt riktigt illa och jag kände att jag kommer inte att kunna ta hand om mitt barn på bästa sätt kommande vecka och jag behöver komma till en läkare.
S hade en utbildning där han skulle få ett nytt certifikat vilket är otroligt viktigt så han kunde inte vara hemma så jag ringde mamma. Hon skulle komma när jag som helst ville.
På söndagen så ringde jag och frågade om hon kunde komma på kvällen och det skulle hon göra.
Jag ringde även 1177 men de bad mig återkomma senare varje gång jag ringde så jag gav upp.

Jag titta de dock på Vårdguiden.se och insåg att mina symptom stämde överens med Bartolinit.

Visste ni att vi kvinnor har två körtlar som sitter på varje sida om ingången till the vagina?
Visste ni att det kan bli stopp i den om att de kan svälla upp?

Jag vet det nu.

På måndagen så ringde jag och fick en akuttid på gyn. Jag träffade en mycket trevlig läkare som hette Eva. Hon undrade om jag hade legat i baksätet på bilen in till sjukan för den där körteln kunde man inte sitta på. Jag sa att jo om man bullar upp med kuddar så kan man köra bil. Jag hade inget val liksom.
Det känns aldrig bra när en läkare säger "oj oj" när man ligger i gynstols position...
Den var gottit inbäddad och ca 5 cm stor. Hon förklarade att de var tvungen att punktera den och tömma den på var.
Det var ingen trevlig smärta på något sätt.
0,5 dl var kom det ut och sedan placerades en kateter i körteln som jag nu ska ha i några veckor.

Jag frågade om min förlossning eller något annat orsakat detta och jag tror att hennes svar hade varit bättre om det hade det. Men när hon säger att det är vanligt, kan drabba vem som helst när som helst och att jag haft otur att det drabbat mig nu så kände jag bara att jag lackade lite på karma!

Så nu är jag som ett jäkla avloppssystem mellan benen med avslag som fortfarande kommer, och en kateter som drar ut var. Fräscht.
Så kan vi bara komma överens om att jag inte får mera problem nu karma?

söndag 26 februari 2017

Är vi bäst?

När man har en aktivitet som amning nattetid får man mycket tid att tänka på saker, om man inte kan somna om direkt.
Det är ju en himla debatt om Trumps uttalande om Sverige nu.
Först och främst så vet jag inte vad alla gapar om, är det inte sant att vi har stora problem i vårt land?
I den stad jag bor i har det gått så långt så polis och vakter får be kriminella grupperingar att lugna sina hang arounds. Dessa hang arounds är yngre invandrar killar från förorten.
De bränner bilar och kastar sten på polisen för att de tycker att det är roligt. De har inget att säga och vill inte prata med vakter eller polis.  De behöver inte en fritidsgård eller något annat som fångar upp dem. de tycker att detta är kul.
Så ja jag anser att vi har ett stort problem i Sverige.

Vi ska alltid vara så mellanmjölkiga i Sverige. Lagom. Inte för arga så det sticker ut och inte för flata så det kan tas för givet. Vi är alltid mitt emellan.
Vi tror också att vi har världens bästa sjukvård. Vi har säkert en av världens bästa men absolut inte väldens bästa.
För att inte prata om vår sjukvårdsreform.
Den är ju jättebra så länge vi inte bestämde oss för att ta in två miljoner invandrare och inte utöka styrkan på sjukhusen.
Oj. Sa jag för mycket nu. Blev jag så där icke-svensk och stack ut hakan. Ja till och med rasist antagligen.
För det är man i  det här landet så fort man säger något.
Jag undrar hur kraftigt mobbade dessa människor var i skolan som alltid måste dra rasistkortet så fort man öppnar truten och klagar över var mina skattepengar går.
Jag arbetar med nyanlända. Jag har full empati för dem  som kommer, men jag har också full insyn.

Tillbaka till sjukvården.
Att säga att vår sjukvård är fantastisk idag är som att säga att vi kan inte få en bättre restaurang än Sibylla. Supersvenskt.
Vi spenderade två nätter på BB efter förlossningen. Det kostade min man 500.-.
Vad fick han då för 250:-/natt.
-Sova i en sjukhussäng bredvid mig.
-Frukost och kvällsfika.

Visst det är billigare än hotell, men vi ville inte ha ett hotell. Nog kunde man tycka att han har betalt lika mycket som mig i skatt och skulle få vara där för 100:- / natt som jag, och då få lunch och middag med. Eller iallafall möjligheten att beställa mat varje dag?

Att ringa 112 och komma till att ingen svara är ju också katastrof, där jag har fått höra att det är så många av våra nyanlända som inte förstår att det är ett akut nummer och inte något man ringer för att boka tider hos tandläkaren osv.

1177 är ju bara att glömma där är det " det är många som ringer nu så återkom lite senare".

Sjukvårdspersonal slutar för att de känner att de inte kan ge tillräcklig vård och håller på att jobba ihjäl sig.
Det är så många områden som är bristyrken inom sjukvården men inte en enda lön höjs till dessa.
Tex medicinsk sekreterare. Ingångslön 21.000 och kommer sedan knappt upp till 25 efter tio år.

Men det är helt ok att komma hit som nyanländ och få retroaktiv föräldrapenning. Tack o lov har de tagit bort det retroaktiva barnbidraget för det var ju total katastrof.
Kanske vi skulle omprioritera och lägga lite mer pengar till sjukvården.
Varför säger jag då så här som arbetar med nyanlända.
Jo för att det är så mycket som inte stämmer överens med verkligheten. Den okunniga verkligheten. Den verkligheten där Sverige är bäst.

Jag vet snart inte vem vi är bäst för?



fredag 24 februari 2017

Fötter och skor

Alla som känner mig vet att jag har två svagheter ; skor och fötter.
Dock på olika sätt.
Jag älskar det ena och hatar det andra.
De enda fötter jag kan tolerera är min dotters. Men de kommer väl också att växa ur den känslan en dag.....
När jag blev gravid så svullnade mina fötter upp så mycket att jag inte fick på mig skorna.
Vi har ju dresscode på jobbet och hur skulle det se ut om chefen kom i foppatofflor? Ja det var det enda som gick på!
Så det var bara att bita ihop och gå och köpa två par skor i storlek 39!
Tjohej!
Ett par till jobb och ett par till mera vardags.

Mina andra skor stod hånande på min skohylla och tittade på mig.

Men det var ju inte slut där.
Jag hade beställt ett par ursnygga Canadian Snow som jag skulle mysa runt i och tog dem i 38 för att vara safe.
Det kunde jag glömma.
Helt plötsligt hamnade mina hudnerver i kläm och jag kunde inte ha några skor alls!

Det här var tack o lov efter jag slutat jobba.
Men jag kunde ju fortfarande inte gå barfota så jag for runt och försökte prova skor åt höger och vänster inget funkade.
Men så var jag på Dollar Store. Ja ni läste rätt. Och hittade ett par UGGS kopior för 120:-!
Det blev mina saviors under hela preggotiden!
Det kunde man inte tro.
Men nu börjar jag komma tillbaka till mig själv igen och kommer i mina Canadian innan vintern är slut.
De andra skorna får jag väl skänka eller sälja!
Dollar Store UGGS vs. Canadian Snow

Mina 39:or 

tisdag 21 februari 2017

E gästbloggar

Hej, jag heter Emma. På min mammas blogg heter jag E.
Ja bara en bokstav men det gör de flesta på hennes blogg. Hon hade ju kunnat döpa mig till Emmaljunga eller Emmalicius eller kanske något mera artistiskt som EmA.
Men ok jag köper E.

Jag ska gästblogga lite till och från nu när jag fötts in i en familj där det finns ett aktivt bloggintresse, iallafall av min mamma.
Precis som hon gör så ska jag dela med mig av min vardag från mitt perspektiv....

Idag började vi dagen med att ligga kvar i sängen ganska länge, jag var lite trött och fick som vanligt frukost i sängen och sen somnade jag om. Då fick mamma göra det med. Min pappa gick iväg genom sovrumsdörren och var vet jag inte men han går iväg nästan varje morgon iallafall.
När jag vaknade andra gången så var mamma inte lika snabb med mellis som med frukost så jag var verkligen tvungen att ta i och visa att jag var HUNGRIG!
Efter den mellis som smakade som frukost så fick jag som vanligt ligga ner och titta upp på djuren som någon hängt i ett snöre från taket medan en visa spelas under tiden. Det har även tillkommit en glittrande ängel som jag gillar att titta på. Vilket djur en ängel är vet jag inte?

Så precis när man tror att dagen ska rulla på sådär skönt som alla andra dagar så tar min mamma till det vita monstret på hjul! Den skinnbeklädda plågolådan from hell! Även kallat barnvagn har jag hört.
Hon trodde att jag hade somnat och jag kände hur hon smög mig ned i den och innan jag visste ordet av så var vi ute i dagsljus och frisk luft!
Jag hade inte planerat för detta alls och ropade på hjälp allt för vad mina lungor förmådde och tänkte att pappa kanske hör mig var han nu kan vara?
Men trots att jag ropade hela vägen så kom ingen.Suck! Jag gav upp när jag märkte att vi var hemma och tänkte att det är väl lika bra att sova då.
Men då jag tycker det är betydligt mycket trevligare att sova i min mammas knä medan hon gungar och sjunger så vaknade jag ganska snart och för den delen så var jag hungrig igen också.

Sen kunde jag slappna av och sova igen.

När jag vaknade hade pappa kommit tillbaka! Yey! Jag gillar att sova på pappas bröst men jag har försökt att få mat därifrån men det är helt slut att hitta en tut att suga på! Det är som att äta på filten och det ger liksom ingenting.

Nu ska jag nog ropa om att jag är sugen på lite kvällssnacks, och kanske sova lite till.
Vi ses!
/ E

Jag ibland djuren och ängeln som mormor gav mig i helgen.

Ni förstår ju hur slut jag var när jag hade skrikit på hjälp så länge. Så här såg jag ut då...

måndag 20 februari 2017

Från famn till famn

Det var inte bara sjuka över helgen utan även en massa umgänge och mys.
E stjäl ju som vanligt showen och får så mycket kärlek överallt!
Dock fick hon gå med pappan på kalas till farmor Frida som fyllde år, då jag inte vågade mig ner bland tanter och barn.
Mys med Tina som hon fick så fina kläder av!

Förmiddagslur med mormor

Jag och farmor fick fira hennes födelsedag på söndagen

Fin på kalas

E älskar att bada så det gjorde hon ju! I mammas gamla badbalja!

lördag 18 februari 2017

Ironi at its best

I flera veckor har vi varit hemma och skyddat E från influensa och RS virus.
Igår var jag och mamma på stan .
Min första shoppingtur och det var så mysigt!
Inatt fick jag magsjuka.

onsdag 15 februari 2017

My Valentine

Alla hjärtans dag! Min man kom med dessa underbara blommor och vi firade med det minsta barnet på hemmaplan . Tyvärr saknades ju två stycken som vi inte hörde ett ljud ifrån men vi tre hade mysigt!

söndag 12 februari 2017

Fredagsmys

AW ärju inte att tänka på än men då får man hitta på lite annat skoj!
Som vaxning hos Sanna. Ja det kanske inte låter så skoj men vi konstaterade att har man genomgått en förlossning så är inte vaxning så jäkla illa som AW längre .
Sist jag var hos Sanna var innan förlossningen, jag skulle ju vara snygg tills dess, men jeebus vad det gjorde ont då! Jag hade så känslig hy så jag trodde människan skulle rycka huden av mig.
Så många fula ord har jag nog inte ropat på länge och i fredags kom inte ett enda.

Som grädde på vaxet så fick jag en födelsedagspresang av S i form av en ansiktsbehandling!
Underbart! Hon är ju så duktig som hudvårdsterapeut och jag hoppas att hon ska få en riktigt bra tjänst som hon kan utöva detta på!

Jag blev iallafalla mycket nöjd och kände mig som en ny människa!
Relaxad

VI!

torsdag 9 februari 2017

Det här med att sova

E har ingen större lust att sova själv i egen säng.
Eller hon tvärvägrar kan vi väl säga.
Så hon sover i vår säng, i våra famnar , ja i vilken famn som helst skulle nog gå bara det är varmt och gött.
Hon har en ny fin säng, en ny fin svindyr barnvagn, två fina babynest som hon fått av sin faster, farfars gamla vagn som är omklädd av sin mormor ( den är dock i stugan) och div soffor att sova i.
MEN icke.
Har man skumpat runt i mammans mage i nio månader så är det inte så kul att ligga själv tydligen.
I dag hittade vi dock en liten lucka. Iallafall en liten stund.
Den längsta stunden hon sovit själv tror jag.
På skötbordet!
Japps!
Det vara bara för mamman att sätta sig på toalocket och titta på medan barnet sov, för jag behövde få lite spelrum och vila armarna ett tag.
Jag hann fila både hennes och mina naglar, noppa lite ögonbryn, skriva lite anteckningar i mobilen och städa toan...
Jag hoppas inte detta blir en vana för då får jag bädda i badkaret...
Mysigt

Utsikt från toan

måndag 6 februari 2017

Tiden går fort...

... när man har roligt!
Helg igen och redan slut!
I torsdags var vi till BVC och det visade sig att E inte gått upp i vikt så vi måste börja med ersättning. Men jag ska inte sluta amma utan hon får det också.  Det märktes direkt då hon blev mycket lugnare och mättare antar jag. Stackars barn vilka föräldrar hon har som sätter henne på diet! Men är det beach 2017 så är det!
Men efter att jag spenderat ett antal dagar med att dissa mig själv som morsa så insåg jag att nu är jag inte ensam om att mata längre och det är en fördel!
Det går till och med bättre när S matar för då sitter inte jag där och lukta " the real shit".

Så jag kunde vara lite social när Swag och man var här i lördags och kollade på Mellon och även när Emmas morbror besökte oss på dagen.
Ja till och med åkte en lite sväng till Mirum och handlade nödvändigheter i söndags i en timme!
Och resultatet när vi vägde barnet med väskvågen i söndags: upp 250 g!
Yey!

En leende E när pappa ger mat!