Ibland blir jag bara förbluffad över hur människor kan bete sig. Alltså vi föds ju inte med en viss attityd den tar vi fram själva, vi blir heller inte uppfostrade med en attityd den tar vi fram själva, samhället ger oss heller inte attityd den väljer vi att ta fram själva. Om vi stannar upp och tänker efter lite. Vad kostar det att vara snäll? Vad kostar det att vara trevlig? Vad kostar det att säga ett vänligt ord? Vad kostar det att vara hjälpsam? Vad kostar det att inte tänka på oss själva en liten jävla stund? Vad kostar det egentligen? Ingenting faktiskt.
Men tänk så mycket det gör.
Jag har aldrig så mycket som nu reflekterat över den otroligt egoistiska och självupptagna värld vi ändå lever i, men jag antar att egoism bara faller som en skön filt över egoisten för att gömma idioten under den. Ja jag vet att allt flera använder sig av uttrycket " jag måste tänka på mig själv först". Jag tror inte att det uttrycket uppkom för att missbrukas. Varje dag stöter jag på människor som är i behov av uppmärksamhet, inte i negativ mening utan bara kanske behöver ett uppmuntrande ord eller en blick. Men lika ofta stöter jag på dem som inte kan ge det.
Trist men sant, ibland önskar jag att jag kunde rädda alla, både egoisten och hans offer, men jag kan nog inte det, men jag vill inte sluta försöka.
Det är inte försent, alla kan vända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar