Idag fick jag det. Jobbet. Underbart. Jag skulle ju hoppa av glädje och istället blev jag helt stillasittande och bara stirrade rakt fram.
Jag ville ju ha det!? Men så började jag tänka på att jag kommer ju inte att få ta mina arbetskamrater med mig.........jag kan ju heller inte cykla till jobbet........hmmmm. Men så slog det mig att det var det jag skulle sakna, så då kändes det inte så jobbigt längre. Kalle däremot, blev som ett barn på julafton och studsade runt, jag fick liksom påminna honom att det var ju MITT jobb och att han inte kunde följa med, men han var så glad för min skull. Det är just det där jag kommer att sakna, för vi har så kul. Karin oroar jag mig inte för då hon har blivit en av mina bästa vänner och vi kommer att funka som vanligt förutom att vi inte kan gå in till varandra på jobbet längre. Men vi har ju alltid mailen :)
Jag känner mig nog ganska säker på min sak och dom vänner jag har fått på jobbet kommer jag att fortsätta ha, annars var dom inga vänner iallafall.
Ikväll blir det torsdagsmys med en övernattande Karin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar