Farfar

Idag skulle farfar fyllt år. 89 år.
Det kanske låter mycket för många men vi har en tendens att bli gamla i Pers-släktet.
Han var gammal, men aldrig en dag har han varit sjuk, inte ätit mediciner alltid jobbat hårt.
Min farfar var skogsarbetare och bonde. Han kanske inte valde det själv men jag tror han trivdes bäst med det och kan inte tänka mig något annat han skulle ha jobbat med.
Jag försöker tänka så långt tillbaka jag kan och mitt första minne av farfar blir då en dag på åkern. Vi hässjar hö, eller jag yrar väl bara runt bland hässjorna eller åker med på traktorn, farfar står i en Lantmanna-keps med genomskinlig skärm, bar överkropp och gröna arbetsbyxor. Han är stark och lyfter lätt "roerna" som ska hålla hö på plats tills det torkat. Han spettar upp nya hål fär ännu mera hässjkryckor och har full koll på pappa som hässjar för fullt, mamma som kommer med hö, och farmor som kommer med kaffe. Snart är det dags för middag och då stannar allt i minst en timme. Fö´ättä midda´n skä farfar söv midda på söffa.
Varje dag.
Farfar kunde slå gräs med lie, han kunde köra häst i skogen, han kunde sköta en hel gård nästan på egen hand, han kunde mjölka, skotta snö, snickra, göra hål i mina nya bälten han kunde så mycket som inte så många varken vill lära sig eller kan idag.
Jag skulle vilja kunna så mycket som farfar kunde.
Farfar va så nöjd med sitt liv och med det lilla. Han hade aldrig några större önskemål och var helt nöjd över alla konstiga julklappar och presenter vi barnbarn kommit med.
Han var nöjd om han hade en slant till en tidning på fickan.
Det skulle jag också vilja vara.

Jag var mycket hos farmor och farfar när jag var liten och har lika mycket dom att tacka för min uppfostran som mina föräldrar.
Farfar kunde va hård, en luggning eller ett tag i örat var inte långt borta när man uppförde sig dåligt.
Men lika ofta kunde han säga " kom får ja syt dä lite"- det betyder att man ska sitta i knä en stund.
Jag fick alltid följa med när jag ville; åka traktor, åka häst, följa med när min faster skulle övningsköra och när jag skulle ha moped fick jag dela med farfar. Han var väl kanske inte så nöjd över att jag ställde om munstycket hela tiden för då gick det för fort när han skulle åka och titta på "ägön".....
Snickra var ett av hans stora intressen och han hade egen snickerbo. Dock tyckte han att "bygga en töcken där pensionärskuvös" var onödig när mamma ville ha en inlasad veranda, men han hjälpte till och byggde. För att lämna pappa ensam med det lär ju inte ha varit att lita på.....han har alltid haft koll på att pappa gjort allt rätt, i skogen, på åkern och hemma.
Senast i år innan "slogen" sa han till pappa när det va dags att slå....full koll.
Jag vet att han inte tyckte om att jag flyttade " allt bortanför Hofors är tattare", jo då, men han väntade ändå tills jag kom hem och jag fick möjligheten att säga det jag ville innan han tog sin sista tupplur.........
.........." du har varit världens bästa farfar och jag skulle aldrig velat haft nån annan.Om jag är hälften så bra människa som du så är jag glad".
Jag kommer att sakna dig farfar.