Ännu ett avsked......

Så har det hänt igen....
Våra vägar korsades förs första gången på luciadagen. Jag var lite osäker med tanke på förra året men bestämde mig ändå för att ännu en gång försöka att se om det kunde vara längre denna gången.
Jag såg honom direkt i den enorma mängden. Det var ett ögonblick av glädje. Han stod stolt, vacker och stark. Den vackraste jag sett tror jag...
Jag beundrade honom rakt upp och ner, och skamlöst bestämde jag mig för att HAN skulle med hem! Punkt!
Jag kände mig som ett barn på julafton när vi stod tyst och tittade på varandra i hissen upp. Jag stod mest och tänkte på om det var tillräckligt städat för att ta honom med in, men jag visste att det skulle lösa sig.
Väl innanför dörren fick jag försöka hejda min iver när jag greppade roten......det kan ju vara bra att få av sig ytterkläderna först, och om jag inte var försiktig kunde ju nåt gå illa.....trasiga kulor är ju inte kul, som vi brukar säga....
När jag var klar, satte jag mig i fåtöljen med ett glas vi och bara njöt. Jag visste att det var ett bra beslut och jag var väldigt angelägen om att visa upp honom för mina vänner.
Det tog inte lång stund förrän de dök upp utanför dörren, Jen hade tillochmed köpt en julklapp till honom. De beundrade honom, och nickade gillande till mig efteråt.
Dagarna blev till veckor och han fanns alltid där för att förgylla mina kvällar efter jobbet och jag pysslade om honom så gott jag kunde. Han var min, bara min och jag kunde inte sluta titta på honom, han gjorde mig så lycklig.
Men så bara för några dagar sedan kom den bekanta känslan av att det höll på att lida mot sitt slut. Hur jag än försökte kunde jag inte få honom att se lika vacker ut som innan. Han verkade ha tappat lusten att glädja mig.
Jag tyckte han började bli färglös och tråkig och jag visste att jag hade matrester i kylen som skulle bli mera långvarig än honom.
Det var dags.
Tiden var inne.
Och det var jag, och ingen annan, som skulle bli tvungen att ta steget för att släppa honom fri.
Avskedet gick snabbt och han tog det bra, tror jag, han sa inte så mycket.

Men nu är det gjort och ännu en gång tackar jag årets julgran för all glädje den givit mig!
Det blir en ny nästa år!:)