Lycka!

Jag vet att mitt inlägg var lite väl kort igår, men jag var sååå trött. Den senaste tiden har det handlat mycket om känslor i mitt liv. Känslor måste vara Guds största gåva och straff.
Att ha en underbar känsla, att vara glad, lycklig, kär osv är ju oslagbart. Den känslan kan ju ta en genom allt och övervinna allt. Men den motsatta känsla av olycka, sorg, ledsamhet och ångest är det värsta som finns och kan sänka den bästa.
Jag har nog upplevt allt de senaste två månaderna. Jag har inte pratat om det så mycket men jag kom på kollisionskurs med en av mina närmaste vänner strax innan jul och det resulterade i att vi inte pratade på två månader. Det var nog det värsta uppbrottet i mitt liv. Jag har gråtit, varit arg och förtvivlad då det var en enorm förlust. Vanan av att prata med en person varjedag, och flera gånger till att inte prata alls var fruktansvärd. Och just som jag hade så mycket att berätta för personen. Men från och med igår är vi på samma väg igen och det känns underbart! nu kan jag dela de andra känslorna med min vän och det behöver jag då jag har många känslor på kollisionskurs. Men jag är ändå lycklig!:)