Homosapiens!

Människan är den mest komplicerade varelsen på jorden.

Det vi inte kan få-det vill vi ha.

Det vi har - det tar vi för givet.

T ex jag minns när min syster och jag var små, så kunde jag ha tröttnat på att leka med en leksak för längesen, men när hon ville ha den då blev den helt plötsligt min och väldigt intressant igen!

Så varför hade jag då tröttnat. Därför att den alltid fanns där och jag inte hade tänkt på att den kunde försvinna förmodligen. Men varför kunde jag då inte låta henne få den om det gjorde henne glad? Därför att jag var rädd för att jag inte skulle ha någon ny leksak som gjorde mig lika glad antagligen.

Oftast slutade det med att hon fick ta den för att jag inte orkade höra henne gråta och när jag såg henne glad över den så blev ju jag också glad....

Men hur ofta gör vi inte detta? Tänk efter hur ofta vi tar saker, människor, platser mm för givet. Vi tror att allt är för evigt även om vi vet att om vi inte tar hand om det så försvinner det.

Det är mina blommor ett levande ( vissa döda) ett stort tecken på....hmmm

Sen kan vi också göra allt men ändå förlora det, men då var det inte mitt att ha anser jag.....

Men jag har lärt mig att inte ta saker och ting för givet, även om de inte finns där för alltid vill ja iallafall gjort det mesta av den tiden jag fick.

" Jag är en av Guds skapelser och är han nöjd så är jag det med!"

Puss på er!