Kiki å kråkan

På mitt balkongtak tror två duvor att dom kan få landa och bo när dom vill. Helt fel. Jag använder moppen för att skrämma skiten ur dom varje gång jag hör deras äckliga små klor mot plåten. Flygande råttor det är vad dom är. Idag dyker ett annat skitdjur upp. En kråka.
Den har förmodligen tallat på studentdrickat hela natten eftersom den heeeeeest och väääääsande sitter och kvider ut sin förmodade baksmälla på taket mittemot. Hela dagen. Och jag MÅSTE ha dörren öppen då korsdrag är nödvändigt i mitt penthouse!
Ingen djurvän ivärlden kan möjligtvis tycka om en väsande kråka ? Jag vill att den ska gå samma öde tillmötes som sina polare duvorna. Döden.
Nu har även en av duvorna satt sig bredvid kråkidioten och börjat purra lite så där irriterande , och tillsammans med det hesa kråklätet blir det en stragisk duo som man inte vet om man ska skratta åt eller helt enkelt klättra upp och vrida nacken av.
So sue me men jag tänker applådera vem som helst som tar livet av skiten!