Mitt år har börjat så bra och jag är lugn, nöjd, harmonisk och glad.
Men trots det är det två saker som stör mig.
Jag har hört allas förmaningar och råd, och jag vet att jag inte ska bry mig, inte lägga energi på dålig energi, gå vidare, lägga saker bakom mig, inte se det som min förlust....
Ändå.
Varje dag gör det ont, och ibland bara ondare och ondare.
Jag kan inte svara för andra människors handlande, bara ifrågasätta dem.
Men utan svar blir det outhärdligt.
Jag kan heller inte svara på varför människors nonchalans inte har några gränser, bara förundras.
Det krävs så lite för att hamna på ostadig grund och förlora allt du nånsin byggt upp, och det önskar jag ingen.
Men jag önskar att människors dumma handlingar inte går förbi dem utan att det blir en lärdom.
Ingen är felfri.
Ingen.
Men många tror det.
Jag säljer inte bilen för att den tillfälligt går sönder. Varför?
För att min bil gör så gott dom kan och jag får väl se till att underhålla den.
Den kan ju inte bara gå och gå utan att jag bryr mig?
Nä.
Enkelt.
Det finns alltid två sidor. Två viljor. Två personligheter.
Men det är enklare att peka på andra än sig själv.
Jag ska väl inte älta saker och det gör jag inte heller, bara sörjer.
Men jag har underbara stöttepelare runtom som ser till att jag inte ramlar ner i något sorgedike och inte kommer upp igen. Vänner som jag önskar att alla skulle ha, vänner som jag försök att dela med mig av.
Men det är väl enkelt att ta dom och lämna mig bakom.
Bitter?
Nä jag blir bara ledsen.
