Orka....

I söndags dog en av mina mest älskade vänner. Paul Sefton, 26 år.
En tragisk olycka som ännu inte är utredd, så många frågetecken kvarstår.
Jag och Paul blev vänner efter vi jobbat tillsammans på Rhodos för nio år sedan. Han ljög för vår chef och sa att han var 18 för att få jobba, och när det sen kom fram så fick jag ansvara för honom.
Han blev som min extra lillebror.
Vi hade otroligt roligt och alla minnen jag har av Grekland är förknippat med honom.
Efter tiden där hälsade han på många ggr här hos mig och vi pratade iallafall en gång i veckan.
Om allt. Ibland bara surr och bull men han fick mig alltid att skratta.
Paul är...var.....take some getting use to say that......en underbar vän, alltid glad, alltid fundersam och frågande om allt. Älskade Sverige även om det enda han kunde säga var " jaa" " långkalsonger" och " visa fittan får du popcorn".....ja man kan ju inte bara lära honom gulliga saker...men nu tror jag det var Beccy som lärde honom det sistnämnda....

Vi kallade varandra " malaka" som satt kvar sen Rhodos, han var min Paulie och jag var hans Kiki-Posh.
Han kom aldrig ihåg att han skulle boka biljett till Skavsta utan TRODDE alltid det, men hamnade i Västerås.....han tyckte att det lät så lika " Vesta Vesta whatever"....
Underbara älskade vän som jag aldrig kommer att få höra av mer...aldrig få konstiga Google-translate " jag lurar dig att jag har lärt mig svenska - mail ifrån.....
Saknaden är enorm, och mitt bröst värker....att mista en vän är fruktansvärt....
Vi måste vara så rädda om varandra och orka.
Nu väntar jag på post mortem och begravningsdags besked.
Jag sköt hela tiden upp min resa till England, han kom alltid hit.
Nu åker jag dit för att säga adjö.
Overkligt.