Sjuk

Usch jag tror inte jag varit så dålig på länge.
Började känna mig dålig i måndags men trodde det skulle gå över. Så när det blev tisdag så åkte jag till jobbet som vanligt men kände nästan direkt att något var fel, så jag fick åka hem igen vid lunch.
Sen eskalerade det snabbt. Halsont blev till halshelvete, jag ville hellre dregla än svälja mitt eget saliv, gråta när jag blev törstig och bryta ihop när det kom en host.
Alltså ALDRIG har jag haft så ont i halsen.
På onsdagen åkte jag , knappt levande, till VC med en övertygad känsla av halsfluss.

Har jag nånsin sagt att man får inte vara sjuk för att vara sjuk?
Jag säger det igen.
Jag ringde till VC kl. 08.01 alltså när de öppnade och fick svaret att de skulle ringa tillbaka 08.20.
När de ringde tillbaka sa kvinnan att jag ar välkommen under förmiddagen för ett halsprov, jag förklarade hur dåligt jag mådde och sa att jag har svårt att sitta upp längre stunder, men hon övertygade mig om att de var så bra bemannade att det skulle gå fort.
Jag kom till Kneippen 09.40 och orkade inte ens lägga i en parkeringsbiljett då jag behövde all energi på att ta mig in och ut ur byggnaden.
Väl inne fick jag nr. 43, snabb koll på displayen visar 42 , perfekt , en innan mig. Men lite oroväckande ser jag ingen personal nånstans....?
Förstå min förvåning när en äldre dam helt nonchalerar nummerlappssystemet och går raka vägen fram till receptionen och får hjälp av en precis ankommande sköterska!?
Som tur är går det fort och mitt nummer trycks fram.
Jag får min lapp, betala och info om att behålla mitt nummer till provtagningskön.
Där sitter en man före mig. Perfekt! Å allt har skett på tio minuter!
Applåder till VC.
Men då händer nåt.
Det blir tydligen fikarast.
Rummet vi sitter i som delas av en korridor blir en mänsklig E4 som endast leder till fikarummet och vi sjuka, väntande patienter blir vägpinnar som knappt är synliga.
Lätt pinsamt måste jag säga.
För från att varit två provtagande sköterskor var det helt plötsligt en och mitt i detta kommer en leverans som ska till hemsjukvården som denna provtagande sköterska måste ta hand om!!
Så 10.45 fick jag komma in, kallsvettig, puls på 350 och till och med för orkeslös för att vara förbannad, bara för att höra att det är ingen halsfluss och inget annat som kan botas med penicillin.
Nähäpp.
Så kommande dagar och nätter ser ungefär ut så här; sova en timme, vakna med torr mun värkande hals, halv sitta, tvinga ner två alvedon ( fick receptbelagda av min kära sambo) medan jag känner tårarna komma för det gör så jävla ont att svälja. Försöka ta alla receptFRIA mediciner jag har hemma, försöka sova igen.
Idag har jag iallafall lyckats sitta upp men halsen är fortfarande taggtråd.
Så nu vet ni vad jag gjort de senaste dagarna....