Kärlek

Januari kan verkligen göra mig superdepp.
Jag borde ha stående att åka till Thaiet varje januari. Jag behöver det. Stort behov.
Jag vill liksom unfrienda folk på FB som lägger upp sina resebilder, men jag ser mig själv trycka på "like" iallafall......
Jag tror att min bortopererade blindtarm längtar efter mig, jag har nog fantomsmärtor.....

Alltså just nu tycker jag att allt bara suger. ALLT är verkligen tråkigt.
Idag hade jag dock ett litet uppiggande samtal med en gammal vän, ja han är en gammal boyfriend också, typ för tjugo år sedan, men vi har lyckats behålla vår vänskap sen dess. han har hunnit vara gift och har tre barn, gått igenom en massa trassel och trams. Men det är så tryggt att ringa honom och det är så hemtamt när han ringer mig.
Inga fördomar, inga besvärliga frågor bara bry sig om och ge kärlek.
När jag sa att allt känns jobbigt och tungt och jag inte vet var jag ska ta vägen så svarade han "men vill du inte gifta dig med mig då"?
Jag smålog för mig själv och sa " men du har ju tjej"- då sa han" men du har alltid varit högst på min lista och då får man offra vissa saker".
Alltså.
Ibland blir man bara varm av ord- nu tackade jag nej till frieriet men ändå.

Nu skulle ju förmodligen inte hans tjej bli lika varm....eller inte av glädje iallafall, om hon visste....
Men jag tänker vara självisk och strunta i det.