Jag måste-men vill inte-men gör det

Jag har grubblat ett par dagar om jag skulle göra ett inlägg.
Hade jag gjort det i lördags hade det haft en annan ton.
Nu har jag backat lite och gör inlägget lite annorlunda.
För jag har respekt för andra människor. Just därför.
Inte för att jag är vänlig eller tycker synd om nån.
För det är över med vänligheten.
Jag kan inte vara vänlig emot någon som hela tiden är elak.
"Förlåt" har blivit ett fruktansvärt uttjatat ord och har nästan blivit ett skämt.

Det går inte att be om ursäkt och sedan göra samma "misstag" om och om igen.

Jag och den här personen har inte känt varandra länge, men jag fick ett stort förtroende ganska omgående.
Det var dock inte samma åt det andra hållet.
Svartsjuka, misstänksamhet och hårda ord gjorde att jag valde varsin väg åt oss.
Nu togs inte det emot bra och det kan jag förstå.
Det är inte roligt att skiljas om man inte vill, men min önskan var att vi hade kunnat skiljas som vänner.

Jag gjorde mitt bästa för att det skulle gå men det gick inte.

I fredags kom dock droppen.
Jag har aldrig blivit så förolämpad, nedvärderad och kränkt.
Hur man kan vara så elak undgår mitt förstånd.
Allt detta för att jag inte klarade av att bli utsatt för misstänksamhet och svartsjuka.
Allt detta för att jag känner för många människor.
Allt detta för att jag är för social.
Allt detta för att jag gör för mycket.
Allt detta för att jag "far runt " så mycket.
Och när jag sedans ska förskona människan ifrån det så förtjänar jag att bli kränkt?

Jag hoppas att den här personen kommer att må bra en dag och aldrig göra detta mot någon mer.
Ja jag kan inte annat än vara mänsklig och tycka synd om , mitt i allt.
Men mig har DU pratat med, rört, och förolämpat för sista gången.
Din förlust.