Obegripligt!

Jag gör alltid en massa inlägg om mig själv, men jag tänker nu göra ett om någon annan.
Hon heter Nicole och är 17 år.
En söt och ödmjuk tjej.
Dotter till en av mina bästa vänner .
Jag har alltid sett henne glad, tonåringstrulig emellanåt men oftast glad och sprallig.
Fylld av liv.
Precis som det ska vara när man är 17.

Men av nån anledning tyckte två män, två vuxna män, två män i 35-40 års åldern att dom hade rätt att ta bort allt det här i torsdagskväll.
Dom trodde att de hade rätten att göra det dom kände för.Utan att fråga om lov.Utan att få ett okej.
Nånstans har nåt gått otroligt fel i deras utveckling som personer och dom har förvandlats till känslokalla monster.
Dom slog henne medvetslös och släpade bort henne i ett buskage.

Känslan när man  vaknar till sans efter att det sista du sett är när du sprungit för livet är två män som jagar dig och sedan blir allt svart, går nog inte att förstå om man inte upplevt den.
Hur lång den där tiden är då du ska försöka förstå vad som hänt och vad dom gjort med dig medan smärtan av slagen dunkar i hela huvudet.
Nä den kan nog inte förstås om man inte upplevt den.
Och det är väl den största fasan som mamma att ens barn ska få uppleva det.

I allt hade hon förmodligen tur. De blev antagligen avbrutna då hon vaknade till med både kläder och värdesaker på sig och kunde omtöcknad kontakta sin mamma.
Men för den saken skull så är inte skadan mindre.
Dom tog inte bara bort saker den här kvällen, dom gav henne också något.
Rädsla.

Hon har utvecklat en stark rädsla. Rädsla för allt. Att vara ensam, att sova ,att vara vaken, att gå ut att vara, hemma, en rädsla för allt.
Att känna sig rädd i sitt eget hem som är den mest trygga platsen som finns är ju fruktansvärt.
Detta tyckte dessa män också att det var okej att göra.

Hennes mamma sa till mig igår " jag är hennes mamma, jag ska ju skydda henne från sånt här".
Man kan inte skydda från idioti. Den kommer i alla former.
Hon hade skydd. Genom att veta att hon skulle springa. Mer kan man inte göra från idioter.

Jag hoppas att dessa män blir gripna, men mest av allt skulle jag önska att de skulle få uppleva samma rädsla, ångest , smärta ,sorg, och  ilska som Nicole.
Gånger 100.