Så är det väl för alla.
Men ibland blir man så himla medveten om vad som saknas. Den där delen när man vill ringa och berätta hur dagen har varit, eller bara fåniga saker som hänt , eller roliga saker som hänt!
Men så kan man inte för den personen är borta...eller inte borta men finns inte med i mitt liv längre....
Det är jobbigt och ledsamt.
Det liksom skär inombords.
Men så kom jag hem och där hängde en blombukett!
Det var från Erik & Ellie, som om dom nästan visste att jag mådde lite sämre just igår.
Då blir man ju glad. Glad för att någon tänker på en.
Inte så att jag kräver att få blommor, men ett mess räcker för att veta. Jag har så fina vänner, jag har sagt det förr och jag säger det igen.
Dessutom delar jag med mig av Bråvikens vackra soluppgång idag. Den liksom brinner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar