Huvudet är överfullt igen.
Hinner inte mer än vara ledig två dagar så är det proppat med saker.
Jag börjar dock få ordning på det mesta och känner mig så tillfreds med mitt liv i övrigt. Allt bara faller på plats helt plötsligt och är bara självklart. För mig. Inte för vissa andra.
Jag vet hur enkelt det är för andra att peka och skratta, peka och tycka, peka och mena.
Men i ens egen bubbla så kan inget hända. Allt kan hända.
Mitt liv är och har alltid varit en enda jävla berg och dalbana. Som aldrig får maskinfel.
Bara upp och ner hela tiden.
Ska man med så gäller det att hålla i sig. Det verkar vara få som klarar det tyvärr.
Jag är stark, självständig och beslutsam.
Det kan ju skrämma vem som helst, det förstår jag, men om man bara är intresserad av vad som gömmer sig bakom allt det där så kommer man så mycket längre.
Det finns få som klarar det.
Jag försöker alltid vara tillräcklig för alla, finnas där , prata, lyssna, förstå, vara ödmjuk, inte kritisera, inte tycka. Men det är ofta en envägare har jag märkt.
Jag har under de senaste veckorna fått veta att "tyckarna" har sprungit bakom min rygg och "tyckt".
Tyck åt helvete med er!
Jag vill ha ärliga, kärleksfulla, genuina och vänliga människor i mitt liv.
Jag vill inte ha er som stjäl min "mojo".
Dessutom tror ni inte att jag får veta det. Jag har ju riktiga vänner som kan tala om det för mig.
Jag vet inte om det är avundsjuka eller att det är så enkelt och tacksamt att prata om mitt fantastiska berg och dalbaneliv som gör att det blir roligt?
Men jag kan ju säga att det är på ert samvete. Jag är precis likadan som jag varit tidigare.
Jag tar inte upp det, lägger från och med nu ingen energi på det men jag litar inte heller på er längre.
Snart får jag åka hem. Heeeeeem!
Ladda om ladda rätt!
❤️️
SvaraRadera