Jag kan se framåt.
Jag kan vara pirrigt glad och skräckslagen på samma gång.
Men jag har också lärt mig att det är fanimej på nåder.
Vi kan glömma det här att bestämma över våra egna liv.
Det gör vi inte.
Men jag är helt säker på att ni också får var lika skräckfyllt, pirrigt, hoppfulla snart!
Älskade vän!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar