Lycka!

Ja det kan man väl undra vad det är ibland?
Det är ju så relativt.

Ibland kan jag få ett sånt där lyckorus som går igenom hela kroppen! Det är som liksom allt runt omkring bara stannar och jag befinner mig som i ett skönt vakuum.

När jag var hos mamman och pappan senast fick jag ett lyckorus när jag gick nedför trappan. Jag kände mig så trygg och "hemma" och det gav en så skön känsla.
Häromdagen fick jag samma sak när jag gick med my pony och höll hans hand. Allt bara stannade av och jag kände mig så lugn och lycklig.

Visst finns det lycka som är den där långa lyckan när man känner att man är i ett flow och allt går bra med det där vardagliga.
Man har inga krämpor, ekonomin är på topp, jobbet rullar, vännerna mår bra, familjen mår bra, ja den lyckan är också skön.

Men.
Jag måste nog säga att de där lyckokickarna tar lite mera.

I morse hade jag en till, när jag lämnat barnet på skolan och han vänder sig om och ropar över halva skolgården " jag älskar dig!"

Det är lycka för mig!