På min gata

Jag har bott vid en landsväg…

Ja så är det. Jag är uppvuxen vid en landsväg och nu är jag rädd för att jag kommer att dö på den.

Det är min väg och kanske är det även Din väg? Det kan vara del av Din vardag, Din arbetsplats, Din vägsträcka Du ska passera till jobb eller skola.

Oavsett vad det är för Dig så är den även min också.

Och jag vill ha tillbaka den då Du har tagit den ifrån mig.

Vi lärde oss tidigt att ha respekt för vägen då vi inte var de enda som vistades där. Vi fick inte ens gå på den själva från början utan gå i diket när vi skulle någonstans, just för att inte vara ivägen.

Någon gång hände det att man ”tjuvgick” på den och en gång så ritade vi med krita på vägen.

Det hade någon sett att man gjorde i stan. Skillnaden var bara att det var på en icketrafikerad väg som var en återvändsgränd… Detta gjordes ju dock inte obemärkt utan en bestämd äldre man stannade sin bil och talade om för oss att barn inte skulle leka på vägen. Vi bad skamset om ursäkt och gick genast in på gården igen.

Jag har lärt mig cykla efter denna väg, jag minns det tydligt; lätt vingligt men på egen hand tog jag mina första tramptag. Även en och annan dikeskörning på cykel har också skett längs denna väg allteftersom cyklarna bytts i storlek.

Cykel byttes sedan ut till bil och jag suckade många gånger över långsamma förare men min pappa var snabb att påminna mig om att alla hade rätt att vara längs med vägen och vi fick visa ömsesidig respekt inför detta.

Jag respekterar dig. Men Du respekterar inte mig.

Eftersom Du kör bil så är Du ju inte blind. Då är enda alternativet att Du struntar i att jag finns på vägen när Du kommer.

Precis som jag så vill jag att mina barn ska kunna gå till sina vänner och lära sig cykla längs vägen. Jag vill bli gammal och våga gå över vägen efter posten utan att känna hur vinddraget efter Ditt fordon sliter i mina kläder och jag håller på att falla omkull.

Du har tagit det ifrån mig.

Du bestämmer att vägen endast tillhör Dig.

Jag vet inte vilket som skrämmer mig mest. Du som är yrkesförare? Du som plockar upp barnen till skolan? Du som fick körkort för en timme sen? Du som inte har körkort än? Du som åker cross? Du som sitter med barnen i bilen? Du som glatt vinkar till mig medan Du i för hög hastighet passerar mig samtidigt som en annan bil passerar?

Vi samexisterar alla efter denna väg. De som klipper häckar, övningsgår oavsett ålder, söver barn, går till jobbet, rider, tränar ja vägen är en kär gammal vän som står ut med mycket.

Respektera det Du med.