Hej Sven!

Då har vi lämnat den tyska delen av bilbranschen ( för ett tag) och gett oss in i den svenska.
Jag trodde inte att vi skulle hamna där men det gjorde vi, med en bra säljare och tanken på att barnet ska åka säkert så blev det så.
Det känns bra.
Vår säljare har gjort en toppenjobb och blev som en härlig bekant man gärna åker tillbaka till.
Jag hoppas att känslan kommer att stanna framöver också.

Vi var ju tvungen att döpa även denna. Då den är svensk sa jag Svenne men min man döpte den kort och gott till Sven.
Det är ju så många olika och roliga finesser på den här bilen. Den är ju till och med app-vänlig, vilket innebär att jag får ett mess som tex säger" Sven är olåst".
Det kan jag tycka är hysteriskt roligt!

Ja vi känner oss säkra och nöjda. Men jag mår lite dåligt när jag parkerar bredvid tysken... Som tur är så kommer en kille och tittar på honom idag... Han har sett den, han är vänlig och jag skulle känna det som att tysken fick ett bra hem hos honom...
Ja jag är ju lite kinkig sådär.

En fin välkomstskylt väntade mig när jag kom till bilhallen

I helgen fick Sven komma till Enviken!