Igår blev det ännu en gång Karlavagnen på vägen hem. Tydligen så finns det inget ämne på fredagar utan det är fritt och tydligen så är det Marcus Birro som är programledare.
Jag har inte rikitigt bestämt vad jag tycker om Birro. Kanske jag också tycker att det är ok att inte ha en åsikt om honom. För hela syftet med fenomenet Birro är väl att väcka nån slags känsla? Annars skulle han väl inte vara debattör, författare, poet, krönikör och programledare?
Första samtalet med en gammal sjuk kvinna igår väckte ilska hos mig för att jag tyckte han var nonchalant och plump, andra samtalet med en lastbilschaufför från Norrland blev bättre då jag helt plötsligt tyckte att han var en sympatisk och " next-door-neighbour-kille". Sen drog han en text om livet, döden och hur han ska gifta sig i Venédig. Den kanske var lite för flummig för mig men den väckte ändå en känsla och jag lyssnade. Så summan av Birro-grejen är att jag kan lyssna på honom men kan inte ha en åsikt om honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar