Just me

Jag har otroligt bra arbetskamrater. Dom bästa faktiskt. Omtänksamma, snälla, kompetenta och framåt.
Men jag har en som jag tycker om speciellt mycket. Linda.
Vi har inte känt varandra mer än i några månader, men hon har gett mig modet att vara mig själv.
Nu vet jag att många tänker att jag är en av dom som vågar vara mig själv. Ja, ibland. Men inte när det gäller allt. Speciellt inte på det sättet som skrämmer mig själv mest.
Jag är oftast rädd för att säga sanningen till mig själv. Men när jag sagt saker som skrämmer mig mest själv till Linda, har hon inte får Scream-ansikte, inte ifrågasatt,  avfärdat eller dömt. Hon har fortsatt prata bara.
Själv vara jag på gränsen till ett bryt.
Hon vet faktiskt mer om mig än många av mina vänner. Men hon vågar fråga.
Men dom kanske inte vill fråga för att få svar som inte passar.
Få svar som dom måste följa upp.
Många tycker att det är jobbigt att bry sig.
Ibland tror jag att man bara kör fast i sig själv. Men kanske vill göra en ändring hos sig själv och är rädd för vad andra ska tycka, eller vet att alla har en bild av en som man måste leva upp till.
Då är det ganska bra att passa på med den förändringen när man träffar nya människor.
Att vara sig själv.

Så när har du rätten att förändras? När andra tycker det är tillåtet?
Den mest riskfyllda förändringen, men också den mest smidiga; när du skaffar ny pojkvän.
Lite av suckarnasdal och ögonhimlandets rike ett tag bland vännerna, " jaha, dig ser man inte ofta" heter det offentligt, bakom ryggen heter det " det kunde man väl ana att hon skulle försvinna, han är väl svartsjuk så hon inte får gå ut förstås", fast det kanske egentligen är en förändring man vill göra. I ett förhållande kan man successivt förändras gentemot sina vänner, lite så där så det nästan inte syns.

Den mest accepterade; när du skaffar barn
" Men alltså det förstår man ju att det inte blir som förut" heter det då.
Man kan tydligen då också komma undan med att själv säga " du förstår inte, du har ju inte barn".
Bitchslap, heter det enligt mig.

Den mest onaturliga; bara för att du vill 
Den mest vågade av dom alla. Bara för att du vill. Accepteras inte så lätt av alla.
Jag vill.
Tack Linda för att du vågar fråga och för att du vågar lyssna.