Nä jag skulle inte lägga energi på det mer men jag blir så ledsen.
Jag tror inte jag är eller har varit osams med nån jag har haft ett förhållande med, vi har skiljts som vänner.
Kärleken kan ta slut, det är inte så konstigt.
Man respekterar att man är olika och går vidare.
Ja det är väl ETT förhållande och en snubbe jag inte ens skulle pissa på om han brann men det är fan bara han också! Men alla vet vad som hände där och jag känner ingen som respekterar det monstret.
Nog tid och ord ödslad på den där.
Nu undrar jag bara; varför kan då inte fd vänner respektera samma sak?
Okej om man inte ska vara vänner mer, men låt det då vara så.
Jag respekterar om du inte vill vara min vän mer, men av den anledningen skulle jag inte börja prata illa om dig eller svika förtroenden.
Jag respekterar att du inte tycker att du har en åsikt om mitt liv och att det inte passar ditt, men låt det vara så då.
Det som sagts eller gjorts när vi väl var vänner sa man väl eller gjorde i tron om att man kunde lita på varandra? Jag blir så ledsen när jag hör att det inte är så.
Men du ska veta att jag inte sagt ett ont ord om dig eller tänker säga saker du sagt till mig i förtroende.
Jag är inte så lågt usel.
Jag öppnade min dörr för dig, jag släppte in dig i mitt liv, du kan gå och lämna det som det var när du kom om det inte passar.
Jag gör det för dig.
Har du glömt att vi var vänner en gång? Vi hade väl inte varit det om inte mitt liv hade passat dig då?
Men vad jag än gjorde dig, vad jag än sa, vad jag än rörde till, ha den lilla unsen av respekt för en annan människa och baktala inte mig.
Jag gör inte det mot dig.
