Saknad......

Jag saknar dig!
Jag vill öppna balkongdörren och skrika; JAG SAKNAR DIG!!!!
Jag brukar inte göra det. Sakna alltså.
När det är över så är det över och då släpper man och går vidare. Men nu verkligen känner jag tomheten.
Den är påtaglig och ansträngande. Du fyllde ett tomrum när du kom in i mitt hem. En tomhet som funnits där och bara väntat på att bli fylld. En ofylld tomhet. Kan man säga.
Nu blev den fylld. En fylld tomhet.

Men säg det som varar för evigt!
Du ville dock vara för evigt, du kämpade och höll dig stark och fin. Inte som dom andra.
Du var verkligen inte som dom andra. Det gick knappt att jämföra. Jag antar därav min enorma saknad.
Men så var tiden inne, dags att skiljas åt. Jag brukar vara glad åt separationen, vara trött på och bara vilja kasta ut.
När du stod där naken och sårbar, så ville jag bara klä på dig igen och låta dig stråla så där som bara du har kunnat. Man hörde musik av James Horner i bakgrunden. Tårar.Svårt att andas.

Men tiden var inne.
Du skulle ut. Det var bestämt så. Av Knut. Eller nån.
Det skulle inte sett bra ut om jag hade behållit dig. Folk skulle ha börjat undra. Börjat prata. Kallat mig namn.
Kanske.
Det hade aldrig gått.
Det hade blivit för konstigt , och jag hade förmodligen velat haft någon ny till i slutet på året och man kan ju inte ha två.
Förlåt. Men ibland måste man ta verkligheten för vad det är och inse.
....." you are safe in my heart and my heart will go on and on...."





Tack till 2012-års julgran!! R.I.P