Och varje gång det kommer en stor båt med containrar på så hugger det till i mitt bröst och jag vill bara hoppa på och följa med långt bort.
Det är en där rastlösa ådran i mig som vaknar till liv...
Men jag har det jättebra nu, missförstå mig inte, jag är glad, lycklig, lugn, trygg och helt tillfreds med mitt liv just nu så det är inte det.
Jag har nog alltid varit sån.
Och vattnet har en enorm dragningskraft i mig, jag har alltid älskat hav och sjö.
Dessutom påminner stora båtar mig om mitt älskade Thailand, när man efter en morgonpromenad sitter på stranden och tittar ut över vattnet så kommer dom stora båtarna farande från alla håll.
Underbart befriande.
Så varje morgon drömmer jag mig bort en liten stund.
Men hade jag hoppas på den där båten ( pricken på bilden till vänster framför berget) så hade jag förmodligen hamnat inne i hamnen i Norrköping så det hade väl inte varit mycket till äventyr.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar