Eftertanke

Ibland kan jag inte upphöra att förvånas över människors beteende.
De senaste dagarna har jag stött på både det ena och det andra märkliga sätt att vilja vara.
Ja jag skriver " vilja" vara, för man bestämmer i vuxen ålder hur man VÄLJER att vara.
Du föds, du formas, sen tar du ansvar för ditt eget beteende.
Vissa människor snyltar på andras olycka. Beror det på att deras liv är så otroligt ointressant att man måste vara med i nån slags "hittepå värld"?
Jag vet inte om dessa människor förstår vad dom gör eller att andra reflekterar över det?
Jag brukar resonera så att "har du inget att säga så säg inget". Det gör inget att man är tyst. Din facebookprofil försvinner inte för att du inte sagt nåt på ett dygn.
Jag är en av dom som inte tar just mediet FB på så stort allvar. Jag skriver gärna skeva saker medans andra är väldigt allvarliga och öppnar både hjärta och själ.
Gör det.
Men inte på andras bekostnad.
Du framstår som en idiot av andra och ingen kommer att ta dig på allvar.
Jag kan inte se det roliga med att baktala, le åt andras olycka eller försöka vara bättre än alla andra.
Men jag antar att jag kanske har fått en annan uppfostran, tack å lov, så jag kan istället fokusera på mig själv och min egen lycka.