Barnfunderingar

Jag tror jag fortfarande är lite av ett barn.
Jag har iallafall väldigt lätt att relatera till ett barns tänk.
Det lilla barnet låg på gräsmattan igår eftermiddag och väntade på sin pappa.
Hans liv är väldigt litet. En kvart är en evighet och vår tomt oändlig.
Han övade karatemoves, slog volter och dansade lite.
Men mest låg han och tittade upp i himlen.
Vad han tänkte på vet jag inte, men hans funderingar brukar vara många.

Jag vet.
Jag hade dom när jag var liten.
Frågvis och fundersam.

När jag hämtade honom vid skolan gick det ca 5 minuter när det viktigaste i hans liv just då kom:
- Vet du?
-Nä vad då?
-Jag är ihop med Ella nu.
Ja det är väl tredje tjejen vår 7-åriga tjejtjusare har fått ihop det med.
- Nämen vad roligt, så hon sa ja alltså!
Han var lite orolig att hon inte skulle säga " ja " när han frågade chans ( ja man gör tydligen det fortfarande) .
-Japp! och vet du...?
- Nä vad då...?
En liten paus och jag anade vad som skulle komma.
- Vi har pussats!
Fniss ner i tröjan.
- Näääää är det sant?
-Japp! Och vet du var?
- Ehh näää....
-På munnen! Flera gånger! Och vi håller handen på skolgården!

Och häpp så hoppade jag tillbaka till skolgården vid Rönndalenskolan 1980, jordgubbsläppglans och Hans Adeström! Mmm det var min första kille. Vi höll handen på skolgården.

Det var inte bara jag som fick den här storyn utan även pappan under tandborstningen.
Dock fick han den korta versionen.
-Jag är ihop med Ella nu.

Pappor behöver inte så mycket info. Antagligen för att dom inte har så många " näää", " meeen åååhh" och då i sina svar.

Jag önskar inget annat än att barnet får vara barn så länge som han möjligtvis kan.
Får ligga på gräsmattan och fundera, pussa på Ellor, undra varför kossor har fyra magar, leka med en pinne i fyra timmar och inte ha en aning om, räkningar, jobb, sjukdomar eller sorger.

Jag kan vara det där lilla barnet med funderingar fortfarande och det är jag glad för.