Smärtan

Nu ska jag beklaga mig.
Enligt en god vän så får jag det....
Jag kan inte ens börja förklara hur ont det gör. Jag har nerver som ligger i kläm i ryggen och det gör att jag har så jäkla ont i mina händer, knän och fötter. Så har väl min kropp börjat anpassa sig för nedkomst så jag går som jag skulle vara 90!
En jobbis förklarade sin graviditeter med " jag kände mig som en fånge i min egen kropp". En mycket bra beskrivning.
Men för mig känns det så fel att högt klaga. Jag vill ju det här och jag har ju ingen dödlig sjukdom, jag har dock blivit sjuk av att vara gravid.
Då är det en väldig skillnad.

Och det märks i min omgivning.
Jättetrist.
På nåt vis har jag tyckt att jag har varit omtänksam mot mina vänner och brytt mig om dem oavsett livsval och situationer , men mitt var tydligen inte populärt.
Men det gör att man blir mer mån om de som är nära.

Mina handledsstöd är mina livsstöd just nu!