Landstinget Dalarna

Landstinget Dalarna blev ju rikskändisar då de i en ordentlig kris beslutade sig för att lägga totalt 87 miljoner på en ambulanshelikopter.
Landstingets ekonomi pekade då mot 300 miljoner i underskott 2015.

Innan den ens var levererad så beställde de ytterligare en helikopter. Ja det var ju dock en reserv som skulle delas med andra regioner men som jag brukar säga " man handlar ju för pengar man har".

Detta skulle då innebära att de var tvungna att dra in på 300 mille nånstans.
Man hade ju under året 2011 dragit ner på vårdplatser och vikarier .
2012 bestämde den rödgröna-soppan att de skulle höja landstingsskatten med 50 öre. Mest för att stärka de påfrestningar som var på personalsidan. Det gav landstinget 250 miljoner.

Tittar man på LTDs ekonomi så är det ju någon som hade D i matte åk 9 som har räknat. Det är hårda underskott och dessutom märkliga avskrivningar  som skulle göra vilken företagare som helst lycklig att få göra.
Men det verkar som man får göra som man vill i det där länet?
Enligt deras tidigare revisor så verkar de ha tappat kontrollen någonstans på -90 talet....

Hur på verkar då detta de små skattebetalarna?

Igår behövde min farmor åka ambulans från Enviken till Falun.
Min mamma ringde 112 och meddelade detta. Hon ville också poängtera att i vår by så behövdes inte blåljus och sirener utan man kunde ta det lugnt.
Det uppfattades helt på egen hand och en ambulans kom efter TVÅ TIMMAR!

Väl inne på akuten fick hon en fin liten brits att vänta på till doktorn skulle komma. Klockan är nu ca 20.00.
Efter några timmar bad min mamma och faster om att hon skulle få en säng att ligga i då hon har problem med rygg och ett ben. Det skulle hon "väl kunna få". Så dröjde det ytterligare innan den kom.
När de väl kom med den så kom frågan " kan ni hjälpa henne över?".
Där hade de förnuft att svara nej.

Klockan 00.30 var mamma, pappa och min faster tvungna att åka hem då arbete väntade på morgonen. Ni kan ju förstå tveksamheten till att åka , men som sagt det var ju nödvändigt.

I morse kl 06.00 ringde min faster upp till akuten igen och frågade hur det gått.
Hon hade då fortfarande inte fått träffa doktor.
!!??

Det hela började, kan jag också säga med att hon skulle om medicineras.
Ensam hemma, pappa hade hjälpt henne att ändra i dosetten men en ssk i luren, ska hon alltså prova ny medicin och det är ju inte Alvedon vi pratar om.

Jag brukar alltid ställa yrkesgrupper mot varandra.
Min favorit är restaurangbranschen mot alla andra.
Dit kommer div sjukvårdspersonal och förväntar sig att få bord i tid, få beställa av närvarande personal, få sin mat i tid, det ska vara gott , personalen ska vara trevlig, det ska vara billigt, du ska ha en fantastisk helhetsupplevelse om du ska komma tillbaka igen och dricks ska dom inte lämna för "det får inget annat yrke".

Men jobbar man på Landstinget då behöver man inte hålla bokade tider, be om ursäkt för att man är sen, vara hur jävla dyr man vill , debitera om man glömmer tid eller inte kommer, ja vi kan väl säga att nån helhetsupplevelse krävs inte för vi är ju tvungen att använda dom när vi är sjuka.

Jag ska snart ha barn. Jag får med mig min journal upp över jul om nåt händer och jag behöver åka in till Falu Lasarett.
Gode Gud låt inget hända.