Min värld har i iallafall krympt.
Jag skulle ju bli mera social och frisk nu. Jag kan säga att det blev inte riktigt så.
Jag har fortfarande ont i händer, ja det är karpaltunnelsyndrom som tar ca två månader innan jag märker skillnad, nerver i kläm både i fötter, knän utsidan av lår och vader.
Ja det är jobbigt men jag kunde ha gått igenom värre för det underbara det gav mig.
Dock är jag lite orolig då min man börjar jobba på måndag och här är jag väldigt ensam.
Ja visst är det lustigt, jag hade ett enormt umgänge innan jag blev gravid men sen hände något och det var som jag fått pest eller så. Tråkigt nog har vissa av mina närmaste vänner blivit "jag gillar din bild på instagram"-vänner nu bara. Inget telefonsamtal eller ens ett sms... Trist men jag antar att det är livet.
Jag hade inte kunnat göra annorlunda om jag bott i stan heller då vår läkare gett oss rådet att hålla oss från folksamlingar och ta emot besök av förkylda personer eller barn i förskoleålder.
RS virus är inte att leka med för ett barn som är knappt tre veckor gammalt.
Som tur är har alla som velat komma varit förstående inför detta.
Men som sagt min värld är lika stort som vår tomt ungefär. Men det räcker för oss just nu.
<3 p="">3>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar