Jag och ViN

Det verkar som jag har klippkort på sjukan!
Nog för att ett kejsarsnitt är ett stort ingrepp men WTF!
I måndags fick jag jätteont i magen som gick neråt livmodern. Jag gjorde som rekommenderat och avvaktade. Vid lunch kunde jag inte stå rakt och fick lägga mig ned, ja även så E, som tur var så skulle hon vila och hon var nöjd att få tutte i sängen. Men det höll i sig och gjorde så ont att jag fick ringa hem S.
Det lättade något mot kvällen och när jag varit på toaletten ( jag jag berättar just nu om mina toabesök, sluta läsa om det känns obehagligt eller om du är kränkt på något vis), men hela natten fortsatte smärtan och på morgonen ringde jag ViN och fick tid på gyn.

S var hemma på morgonen, men avlöstes av min swag. Det är ju tur att vi har ett så fint nätverk i familjen så de kan komma vid kort varsel!
Men S kom hem lagom till jag skulle åka in så jag inte behövde köra själv.
Väl inne på gyn fick jag träffa ytterligare en läkare som jag inte sett förut och ytterligare en AT. Hon var duktig men kunde inte utläsa ultraljudet helt och fullt utan ville konsultera en annan läkare.
Ja och in kommer då han som sa att "om man är över 40 och vaknar på morgonen utan krämpor är man död."
Så när han frågade om jag var frisk i övrigt så svarade jag" att allt är ju relativt."

Men allt var ok och det som de kunde se var att tarmarna håller på att rätta till sig efter operationen och trycker på livmodern när de inte är tömda.
Alltså jag behövde åka hem och gå på toa.
!?!

Kändes inte alls urlöjligt att det var så.
Jag åkte till sjukhuset för att jag var nödig.
Men jag kan säga att den smärtan var inte att leka med.

Nu tar jag nåt medel jag inte hört talas om tidigare varje morgon och hoppas på det bästa.

Jag vill bara läka nu och ta hand om mitt barn.