tisdag 4 april 2017

Promenader

Att gå två km är som att gå en mil när man har problem med sina fötter.
Mina hudnerver har fortfarande inte lagt sig till rätta än och ger mig en inbillad känsla av att mina tår är tio cm långa och att jag har ca tio tår på varje fot.Det innebär att det gör väldigt ont att klämma i dem i ett par sneakers och gå ut och gå.
Men mitt barn, och jag , behöver frisk luft och därför är det bara att bita ihop.

Dock tycker inte barnet om att åka vagn så mycket. Det är som ett litet lotteri. Ibland går det jättebra och hon somnar efter 500 m , men i två dagar nu har vi gått i två km utan att hon somnar.
Så min promenad är "aj aj aj" i min hjärna och " neej , neej, neej" från vagnen ( ja det låter som hon sjunger så).
Så ser man Instagram och FB där alla mammor " njuter  i solen med bebben", " mysfika med älsklingsbebisen". Hur fan gör dom?
Eller är det fotomontage och alla har egentligen lika träligt som jag emellanåt?
Ajaj från lilla mamman, nejnej från lilla vagnen hörde vi på varje dag....

2 kommentarer:

  1. När jag väl är på stan ser jag alla mammor som verkar ha det så lätt.sitter o fikar.går på föräldragrupper osv. Själv har jag väldiga problem med magmusklerna vilket gör att orken knappt räcker för det mest vardagliga som att mata barn och byta blöjor.

    Vissa har det säkert lätt o livet är rätt perfekt.men ingen som ser mig när vi väl är ute anar väl hur jag mår i kroppen. Och kanske samma med dig och de andra mammorna. Plus att min åsikt om fb mm är väl att många vill visa upp en perfekt yta.men egentligen är inte allt så perfekt. Så kämpa på och hoppas krämporna ger med sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag hoppas det samma för dig!

      Radera