Lilla världen

Min värld kanske inte är så stor men den är väldigt bra!
Idag var jag så glad att jag kunde gråta när jag lyckades gå 1.5 km utan att halta eller lida en enda gång! Det bara gick liksom!
Det är de små sakerna som man lär sig att ta till vara på om när man är hemma i den lilla världen.
Lyckan i mina föräldrar- och Es ansikten när vi pratar via Facetime.

Att lyckas med LCHF-brödet jag provbakade för första gången!

Jag har en väldigt pratsam och ofta rolig granne också.
Han har gjort ganska klart att det här med barn är kvinnogöra och häromdagen när jag var ute så kom han över. E satt i sin farmors knä och var nöjd med livet och han kunde då konstatera att hon var ett snällt barn. Så sa han att den första de fick skrek så väldigt att den kunde han ha varit utan. Det fanns en ungkarl här i närheten som han var väldigt avundsjuk på då. Men han brann inne sen och då var han inte så avundsjuk längre.
Jag tjöt av skratt!

Men att kunna ha sovmorgon med E och vakna till hennes leende är oslagbart! Då vill man bara stoppa tiden!