Så var det då dags för årets sista festival!
Det har ju inte blivit så mycket av den varan för mig i år då jag endast avbrutit föräldraledigheten för arbetet med Svensktoppen Nästa i år . Men jag var bara tvungen att göra ett undantag för den eminenta festivalen i Falun. Det var ju dessutom tio års jubileum och ett hejdundrande fyrverkeri hade utlovats.
Jag har ju fått ytterligare ett sätt att se på festivaler nu när jag fått barn. Det är hur barnvänliga är de?
Bråvalla har 13 års gräns medan Skogsröjet inte har det. Nu tänker du ; varför vill man ta med sig barn på en festival? Ja det kan man ju undra men ibland har man inget val eller som i min brorsdotters fall, som fyllde 6 år i år, hon hade upptäckt ett nytt band. I det här fallet Sabaton.
De smarta festivalerna sätter ingen gräns utan låter föräldrar välja själva.
Vet ni hur mycket merch man kan få en förälder att köpa som har ett barn som nyss upptäckt ett band?
Oändligt.
Sedan får man bara hoppas på att det är förståndiga vuxna som använder hörselkåpor på sina barn och håller sig själva nyktra.
Sabaton Open Air ( SOA) är smarta. De har ingen åldersgräns, tar 20 spänn för barn, och de får ett coolt festivalband att visa upp på föris på måndagen vilket innebär att tio ungar till per barn som visat sitt band kommer nästa år.
Smart.
Ytterligare en smart grej är att SOA inte har ett festiavalområde som är för utspritt men tillräckligt öppet för att inte kännas trångt. Var den meningen begriplig? Ja området är helt okej alltså.
Årets negativa är , och tyvärr återkommande, VIP-området. Jag tror att första året det fanns var det bästa.
Jag vet att det är killar ( ja går inte i taket för det nu) som har hand om VIPen varje år och det blir en steril mancave.
Nu kostar en VIP-biljett extra och jag anser att då ska man ha lite extra.
Det är lite extra naturligtvis men inte tillräckligt.
Dessutom var VIP-området förlagt en mil från stora scenen kändes det som. Jag vet att det är ett svårt område att förlägga alla publika områden men det var nästan bättre förra året då det låg på andra sidan.
En snackis på alla årets festivaler har ju varit övergrepp och terrorhot.
Som Krille Lindholm sa i en P4 intervju så verkade de ändå bra förberedda men det är ändå svårt att vara helt vattentät mot dessa saker.
Men banden då. Ja då jag inte hade möjlighet att se mer är Sabaton så är de dem jag kan recensera.
Enligt bandet själva vill de bli störst i världen. Om detta är sagt med glimten i ögat eller på fullaste allvar kan jag inte svara på men dit är det en bit kvar.
Men de håller det mått som förväntas av ett liveband! Jocke kör sina djupa knäböj med knuten näve om han inte ränner fram och tillbaka på scenen. Precis som förväntat. Han småpratar med stor humor både på engelska och svenska med den entusiastiska publiken som står längst fram. Det krävs för att ta sig in på topp tre som den senaste plattan " The last stand" gjort ute i Europa.
Eld och bomber avfyras under spelningen. Som förväntat.
Mäktigast är ändå allsången i " En livstid i krig" och " Carolus Rex" .
Det finns inte något som kan ge mig behagliga rysningar i den kalla augustinatten som denna testosteronfyllda publiken som sjunger med armarna om varandra
Då känns terrorhot och övergrepp långt borta och jag står tryggt med ett leende på läpparna och längtar till 2018.
Hur gick det då för de minsta i publiken. Min brorsdotter var mycket nöjd och kan heller inte vänta till nästa spelning, hon somnade ovaggad kan vi säga och festivalen avslutas som utlovat i ett hav av fyrverkerier.
