Birthdayboy!

I lördags hade vi bestämt att fira han som fyller ojämnt som tusan!
Sista året på de unga 30 och han är som vanligt ovilllig att firas!
Men vi började med en brasa i spisen och sedan gav vi presenterna. Det lilla barnet gav fiskedrag som han köpt och jag gav en nytt kastspö från hela familjen.

Han var ju naturligtvis tvungen att ut och prova detta sen i kylan....
Men jag hade en lite surprise till så på kvällen åkte vi in till stan för middag, och där väntade resten av familjen i Dalarna!
Han var mycket nöjd med dagen!

Stugkalas

Vi planterade så äntligen den buske vi fick av Svala i bröllopspresent.

Middag på Bishop i Falun som inte får ett återbesök....

Mamma och Sofia

Pappa och Steini

Jag och Jea.

Operation....

...på hobbynivå.
Men när snickarn ska ta ut en sticka i min tå så gör han det på sitt sätt.
Jag kan ju varken böja benet eller nå ner till min egen tå just nu så jag är ju tacksam att han inte har samma fobi som jag.
Det är andra gången den här veckan som jag utsätter mina tår för vassa saker. I början på veckan körde jag foten i en tappad synål. Jag ska inte ta av mig tofflorna. Ever.

Fika glädje

Igår fick jag fikabesök som kom med både bulla och blomma!
Så skönt att bara sitta och babbla av sig lite. Vi saknar ju våra grannar som valde att flytta till stan så mycket.
Det här enkla att bara slinka in på en kaffe, att ses på en middag eller en enkel spelkväll.
Utan att behöva klä på sig och sätta sig i bilen och åka till stan.
Det var mycket trevligare då.
Ja vi har inga dåliga grannar nu heller men inga som vi umgås med.

Men så är det, livet går vidare och ibland åt olika håll.
Jag är iallafall glad att se dem då och då.

Ensamt poolhäng

Tisdagar är jag mycket lätt och smidig.

Ja i vattnet iallafall. Så mina vattengympapass ser jag så mycket fram emot varje vecka!

Igår när jag kom dit så var det inställt!!. :( 

De hade försökt ringa mig men jag hade en sån där "telefonen-ringer-oavbrutet-dag" på jobbet så jag hade inte gått att nå.

Men vår gympaledare sa att jag kunde gå in och simma om jag ville ändå.

OM JAG VILLE!:)

Så helt ensam i en nedsläckt simhall, med endast moodlights på och lite soft musik i bakgrunden så simmade jag väldigt vuxet till en början, gjorde övningar med våra hantlar och sen gick jag över till en mer omogen variant och sprätte runt som en balettdansös i poolen.

Men det är enda gången jag kan röra mig helt fritt .

Ja i vissa lägen så gör det jätteont men jag knyter händerna och försöker ha så lite motstånd som möjligt.

Det var iallafall mycket skönt.

Smärtan

Nu ska jag beklaga mig.
Enligt en god vän så får jag det....
Jag kan inte ens börja förklara hur ont det gör. Jag har nerver som ligger i kläm i ryggen och det gör att jag har så jäkla ont i mina händer, knän och fötter. Så har väl min kropp börjat anpassa sig för nedkomst så jag går som jag skulle vara 90!
En jobbis förklarade sin graviditeter med " jag kände mig som en fånge i min egen kropp". En mycket bra beskrivning.
Men för mig känns det så fel att högt klaga. Jag vill ju det här och jag har ju ingen dödlig sjukdom, jag har dock blivit sjuk av att vara gravid.
Då är det en väldig skillnad.

Och det märks i min omgivning.
Jättetrist.
På nåt vis har jag tyckt att jag har varit omtänksam mot mina vänner och brytt mig om dem oavsett livsval och situationer , men mitt var tydligen inte populärt.
Men det gör att man blir mer mån om de som är nära.

Mina handledsstöd är mina livsstöd just nu!

Tages löv

Utanför dörren är det som en gul matta.
Vi har väldigt stora träd runt om oss och ett av dem har verkligen bestämt sig för att släppa ALLA löv samtidigt.
Vår pensionerade granne Tage kör som ett skållat troll på sin åkgräsklippare för att ta upp alla löv. Ja han gör nog två vändor per dag. Men det är ju hans träd, alltså hans löv :)
Han är ju så rolig den mannen . Idag när jag gick ut med soporna kom han farande och på den bredaste östgötskan säger han medan han tittar på min mage: jag du börjar bli granner, det där gjorde han rejält snickarn!Det gäller att ha ordning på verktygen!
Så skrattar han!
Och jag med.
Så beklagade han när han såg mina handledsstöd och frågade om jag hade ont, ja svarade jag det är en smärta som är fruktansvärd. Så säger han: ja jag har också ont i överarmen men på mig tror jag att det är förruttnelsen som har börjat.
Så skrattade vi igen.

Fighting the days...

Vi åkte till Dalom i helgen som var.
Det lilla barnet tycker mycket om att vara där och jag tar all hjälp jag kan få med tex matlagning så det passar bra att åka upp.
Vi hann med en älgslakt , studiebesök på rullstensås och far och son-fiske. I övrigt så vilade jag mest och umgicks med familjen.
Jag ska passa på att tacka för allt stöd och hjälp som jag fått från fina vänner.

Lilla barnet och stora kalven

Rullstensås i höstprydnad