söndag 26 juli 2009

Pålitlighet

Jag sitter ofta och funderar och just, efter ett samtal med en vän, funderar jag på pålitlighet.


Vad är pålitlighet och litar vi verkligen på varandra?


Kollar man upp "pålitlighet" i Svenska akademiens ordlista för en förklaring kommer helt plötslig flera ord relaterade till detta upp, redlighet, trovärdighet, vänskap,stöd och förtroende. Ett ganska stort ord alltså.


Ändå använder vi ordet ja, kanske inte dagligen men ofta. Tänk på hur ofta du säger "tro mig"eller "mig kan du lita på" . Då undrar jag kan man verkligen det och kan vi själva stå för det när vi säger "jag är pålitlig".





Jag vill ju kunna säga att mig kan man alltid lita på , men ta en sån sak som att jag stänger av mobilen på nätterna....hmm....vilket betyder att om en vän hamnar i trubbel och försöker nå mig är jag ju inte särskilt pålitlig om jag inte kan nås.....?


Men iof är det kanske en mild grad av opålitlighet.





Förtroende och pålitlighet är ju inget man bara få sådär från början med nån, man lär ju känna nån och sen byggs det liksom fram, men har man en gång blivit riktigt bedragen av en vän eller käresta blir det så mycket svårare när man ska börja om. Jag vet.....


Jag har blivit bedragen av både pojkvän och vänner.det var ett tag sen nu, så ni behöver inte skicka kondoleansbrev, men det sitter djupt inne.


Nu kanske ni tycker att "ja men då var dom väl inte vänner då" nä, det är väl möjligt men hur vet jag vem som är det nu då?


Måste det till nån slags situation för att man ska veta var man har sina vänner?





Jag vet att mina vänner och jag säger ofta till varandra "du har alltid mig", "du kan alltid ringa mig" " , "jag skulle aldrig svika", och ja jag vet att den stora delen av dom kan stå för det men ändå får det mig att undra....


Jag skulle vilja att förtroende och pålitlighet var något som skulle vara en inbyggd mekanism i kroppen och om man bröt mot den så fick man en kraftig stöt eller nåt. Då behövde man aldrig säga såna saker eller nånsin vara orolig för att bli sviken.





Och tänk så många gånger man måste känna förtroende för vilt främmande människor;


* tandläkaren


*betalar med kort


*flyger


*löneutbetalare


*a-kassan..........


*kemtvätten


Ja och en massa annat som jag inte ens tänker på att det står en människa, som jag måste tro är PÅLITLIG, bakom?





Jisses nu fick jag nästan huvudvärk....Kan vi inte bara ens om att världen,kamratskap och förhållanden skulle bli lite bättre om man kunde känna förtroende och pålitlighet?



Jag ska åka och bada nu och hoppas på att jag kan lita på badtemperatur och simkunskaper!
Men innan dess ska jag åka till min förylda vän Ida med lite Ipren och det kan hon lita på att jag gör!

Kram

2 kommentarer:

  1. Jag tror nästan att om man lägger ner för mycket energi på att vara rädd för att bli sviken eller fundera på vilka man kan lita på, så sätter man stoppklossar i sitt eget liv. Man bromsas ner och kan inte slappna av och njuta fullt ut.
    Att bli sviken är tyvärr nog något som hör livet till.
    Det enda man kan göra är nog att se till sig själv, hur man själv kan vara så pålitlig man skulle önska(hoppas) att andra var :)

    (Ps, att stänga av mobilen på natten tycker jag inte är att vara opålitlig alls. En god natts sömn gör dig piggare och gladare, därav också en finfin vän!)

    SvaraRadera
  2. Du är en klok kvinna Mary!

    SvaraRadera