Idag är det farsdag och alla åker hem till sina pappor och ger presenter och äter middag. Men inte jag och inte Jen, det vet jag, för våra pappor bor trettio mil härifrån och då åker man liksom inte hem i en handvändning utan det blir ett telefonsamtal. Jag hade tänkt skicka ett kort men dels hann jag inte och sen tror jag inte att min pappa bryr sig så mycket om kort....
Min pappa och jag är väldigt lika och har alltid haft nära till sammandrabbning, där har mamman fått lova att gå in och medla. Vi är också lika rastlösa, jobbar konstant, gillar dåliga snapsvisor och garvar åt värdelösa saker på fest. Dessutom garvar vi också högst. Min pappa är är också den mest allmänbildade människa jag känner och den man alltid vill ha med i laget när det spelas spel, har ett extrem intresse av andra världskriget och du kan fråga honom vad som helst om sport så tycks han kunna varenda boxare,löpare eller nån atlet som funnits, även om det enda han utövat själv är hockeybockey, hockey med boll för er som inte vet vad det är. Men att öppna mailen kan vara ett heltidsprojekt.
En gång i tiden när jag var ungefär 9 år kom en av mina sk klasskamraters mamma till skolan för att ge mig en avhyvling för att jag inte ville leka med hennes unge och jag antar i brist på ordförråd drog hon in min pappa i konversationen och kallade honom "simpel". Men trots att jag bara var 9 så visste jag att hon med sitt negativa sätt att använda ordet, hade fel. Men använder vi ordets ursprungs ord simplex, på latin så är vi nog närmare sanningen. För det står för enkel, osammansatt och oblandad. Det är min pappa. På ett positivt sätt.
Min pappa är naturligtvis bäst och jag skulle inte byta ut honom även om vi kan ryka ihop till ett tredje världskrig ibland ( mest när jag var en obstinat tonåring) och idag tycker jag att det är tråkigt att det är så långt hem.
Massor av kramar till min pappa!!!!! (som jag vet får hjälp av mamma att öppna sidan till min blogg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar