Julstämningsångest?

Idag har jag mått dåligt i stort sett hela dagen. Magont som kommit och gått. Jag har ju gett mig fan på att det är magkatarr och proppat i mig olika preparat för att må bättre. Men nu, efter att blivit bjuden på mat hemma hos mig själv, slagit in julklappar medan en (som vanligt) julanti-Seb tittat på och tryckt i sig clementiner istället, jobbat på julrim och tänt ljus, börjar jag undra om jag har julångest!!? Jag har aldrig haft det ever men det känns så pressat för varje år som går och jag behövde verkligen inte den där jäkla magsjukan mitt iallt. Jag skulle vilja ha ledigt längre men det blev nej, så nu får jag stressa hem (läs Peking) som vanligt och jobba på måndag. Jag har ju knappt kunder??! Alla stänger men nä det gick inte ändå....suck. Hela december är en enda stressfaktor, oavsett vilket jobb jag har tydligen , och det skulle sitta så fint med ett par dagar extra hos mamma. Jag har faktiskt sålt långt över min budget hela perioden....

Så är ensamheten påtaglig och jag har nog aldrig känt mig så bortglömd som nu, speciellt när jag blev sjuk. Att vara ensam och vara så dålig att man inte tar sig ut att handla är fan ingen lek, kan vara en bidragande orsak till min magvärk då jag var totalt tom i magen i nio timmar och man kan liksom inte trycka i sig vad som helst när man gjort årets tarmtömning. Men jag har inte heller tänkt på det så mycket förrän nu, förrän det händer och då känner man det.

Så nu vill jag bara hem (läs Enviken)till la famillia och bara vara, bara glömma storstadslivet, glömma falskhet, glömma ljug, glömma låtsas, glömma prestige, glömma prestation bara vara bland det äkta......

Jo det kanske är julångest ändå?

Ps. mamma det är inte min nya kille här nedanför det är min jobbarkompis Mustafa som fick min Santa Maria- mössa idag för han behövde den bättre (det är inte så kallt på kontoret som på lagret) och han är så snäll jämnt...:)