The invisible singles

Idag ska vi prata om ensamståenderasism och singeldiskriminering!
Mmmm, det var nåt ni inte trodde fanns va? Men det gör det!
Vi är ju en , som det verkar, liten klick av människor som lever ensamma. Tro det eller ej.
Vissa har valt det själv och vissa har inte hittat rätt.
Hur det än är så stöter vi alltid på patrull ( inte Agneta) i alla möjliga frågor.

Vi är inte det självklara valet vid parmiddagar, antingen ses vi som ett hot eller så blir det liksom ojämnt dukat vid bordet. Men det finns undantag; antingen ska nån annan singelmänniska giftas bort och det behövs en annan singelmänniska som kan tänkas ta sig an denna förhållande-törstande varelse ELLER så är parvännen ensam en helg och kommer på att det är ett ypperligt tillfälle att damma av sina gamla singelpolare.

Förra veckan skulle jag gå på husvisning och mailade mäklaren och fick tillbaka " då är NI välkomna kl.17".
Det var inte ni som i Ni utan ni som i ni.
Jag var ju bara jag.
Jag gillade huset och la bud, vände mig till min bank och ville ha ett lånelöfte; vi lånar inte ut till ensamstående som vill köpa hus, men du kan få samma summa till en bostadsrätt, blev svaret.
Han frågade också " är du ensamstående" JA. " alltså du är gift nu". NÄ. " men du har barn" NÄ. " alltså du är helt ensam". JA DET ÄR VÄL DET ENSAMSTÅENDE BETYDER??

Vi kan också prata om tystnaden som uppstår när man sitter ett gäng och pratar om allt möjligt och man precis har invaggats i tron " vi kan prata om allt" och någon säger " jag vill verkligen inte vara ensam längre och längtar efter barn".
---------
Den totala tystnaden.

Hur hanterar vi ensamma då det här?
Vi som inte skriker av entusiasm när våra parkompisar äntligen har en lördag ledig och " vill göra stan", det som vi gör varenda fredag och lördag?
Vi som inte får låna pengar till en egen gräsplätt?
Vi som inte får prata om det vi helst vill utan att nån börjar snegla på siffrorna 112 på telefonen?

Jo, vi säger självklart!! När bästisen äntligen blivit dumpad ensam en helg. Vi försöker lika entusiastiskt prata om vilka kläder som ska på, även om vi nött ut allt dom senaste 347 helgerna, var vi ska gå, även börjat tycka att God Vän är ett alternativ för variation  och vi går ut med våra underbara parvänner som vi trots allt älskar även om dom försvunnit ut i periferin de senaste åren.
Vi ringer en annan bank, förklarar tydligt hur illa vi blivit behandlade på den andra naturligtvis, för att försäkra oss om att ALLA banker inte är singelrasister.
Och vi biter ihop på festen och skämtar bort att vi ens nämnde att vi inte ville vara ensamma.Vi menade ju inte att låta desperata liksom.....häähää, och vi fortsätter lyssna på hur korkad ens partner varit som inte lagat mat när man kom hem, hur värdelöst det var att inte få blommor på alla hjärtans dag, hur många gånger den nyfödda sa "maaam" just den där dagen osv, osv.....
Allt för att inte också bli utan vänner.

Jag hoppas att ingen tar illa upp, det är aldrig min mening, men ibland vill man bara få ut det liksom!