Otto

Idag vaknade vi upp till en märklig och sorgsen dag.
Vår vän Ottos dödsannons fanns med i tidningen.
Overkligt och svårt att ta in.
Otto var en sorgsen själ, ofta vilse och hittade ingen plats i vår råa värld.
Vi jobbade tillsammans och jag märkte snart att han hade inte så många vänner och vi blev vänner.
Han hade ett lite framfusigt och eget sätt men var en otroligt snäll människa som man fick ta på rätt sätt.
Alla kanske inte kunde det men man var tvungen att ge honom lite tid för att kunna lära känna honom.
Han flyttade iväg, eller kanske man kan säga flydde iväg, till en ny ort där han än en gång försökte passa in.
Jag tror han tyckte det var svårt.

Han hörde av sig med jämna mellanrum och vi sågs när han var i stan.
Han var min vän och jag hoppas att jag var en bra vän för honom.
Det sista mailet han skrev, fyra dagar innan han gick bort så skrev han " jag hoppas vi ses snart min finaste vän".
Vi hann inte ses mer.

Jag hoppas att du fått ro i din oroliga själ, min vän, och att jag funnits för dig när du behövt.