När människor behandlas på ett sätt där dom inte ens får möjligheten att försvara sig eller där skadan redan är skedd och försvar är lönlöst!
Två av mina vänner går igenom detta nu.
Detta pga av sina arbetsplatser.
Det stället som man tvingas gå till för att överleva, dom som köper ens tid och där vissa tror att dom köpt hela människan.
Får en arbetsgivare behandla folk hur man vill?
Nej. Det finns lagar för det.
Och om man känner att man vill ha stöd i sitt arbetsliv så ska man gå med i facket.
Då får man hjälp.Eller?
Två olika storys, samma översittarfasoner.
En vän jobbar för en statlig myndighet och har ganska nyligen börjar sitt jobb i en chefsposition.
Hon har under sin inskolning haft en mentor eller vad vi ska kalla det, under tiden.
Dock vill man ju efter nån vecka försöka stå på egna ben och börja göra egna beslut vilket är ju varför man är där. Men denna mentor petade i alla beslut och talade gärna om hur min vän skulle sköta sitt jobb.
En dag rann det över och min vän tröttnade och sa väldigt barskt till om hur hon kände, gick hem bloggade av sig, lugnade ner sig , ringde dagen efter upp kollegan för att be om ursäkt och reda upp situationen, vilket dom också gjorde.
Det finns dock ett fel i historien.
Hon BLOGGADE av sig eländet.
Men lämnade INTE ut namn, INTE arbetsplats, INTE händelse i detalj.
Nu ska ni veta att min vän bloggar väääääääääldigt anonymt och använder inte sitt döpta namn, har inget om varken boende eller arbete i sin profil och länkar inte från annan media till sin blogg.
Kort och gott vill man läsa bloggen bör nån ge mig adressen.
Nån hade gett kollegan adressen och hon hade läst.
Naturligtvis kunde hon relatera då hon varit inblandad i dispyten, men det var enbart för att hon var insatt.
Hon tog upp det och de redde ut det igen.
Nu ska min vän på konferens och det ska tas upp vissa frågor bla sociala medier på arbetsplatsen.
Jättebra . Faktiskt .
OM det inte är så min vän inte är den enda som bloggar eller rör sig i sociala medier, för då kallas det uthängning, inte en konferens.
Jag hoppas att det inte är det och jag hoppas att min vän slipper sitta och försvara sitt privatliv.
För nånstans måste man ha ett privatliv ÄVEN om man jobbar åt staten.
Jag tycker inte att man sitter och kräks om sitt jobb på sociala medier då det oftast är i affekt man skriver av sig.
Det kan ju skada i längden.
Men man måste få ventilera vissa saker och , liksom jag, så skriver man av sig. Men jag har blivit ganska bra att skriva om andra saker istället för mina egna och får så utlopp för det mesta på det sättet, då skadar jag ingen annan eller min arbetsplats.
Jag väntar med spänning på att se vad som händer på denna konferens och hoppas på att jag har fel i att tro att dom ska enbart prata om min väns blogg.
Imorgon ska jag berätta om min andra vän!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar