First step....

Då var det första steget taget, som my little pony så fint sa det när vi började flytta grejor häromdagen.
Å så var jag livrädd igen.
Tack.
Ja jag är livrädd. Rädd för att mista det jag har, att jag byggt luftslott och att lycka inte är för mig.
Ja  jag är livrädd. Rädd för att inte vara tillräcklig, inte vara stark när det behövs, inte vara klok när det behövs eller att bära när det behövs.
Men det är inget jag kan råda över och det kanske är därför jag är rädd.
Men just nu vet jag att jag är otroligt lycklig.