Förbjudet!

Det är inte mitt, jag får inte ens låna.
Jag skrattar hysteriskt men skulle behöva sätta det i halsen.
Jag är road men borde sova.
Jag är glad men borde säga förlåt.
Vad är det här? Fel? Förmodligen. Jag ber väl om ursäkt igen då.
Välj! Ja det kan man ju säga i en perfekt värld. Lever jag i den. Nä.
Gör andra det? Tydligen.
Jag kommer aldrig att bli perfekt. Jag kommer aldrig att kunna peka finger. Säga till.
Ensam är trist.
Sällskap är skönt. Jag ber om ursäkt igen.
Jag är bara människa.

Lite bilder....

Här är lite bilder jag lånat av Daniel från Hur man lyckas i affärer utan att anstränga sig! SE DEN NU!!!!Jag är ju med.....:)

No2

Idag körde vi föreställning no2 alltså. Inställningen till den var väääääldigt avslappnad då premin gick så bra, vilket resulterade i ett antal missar....men jag var prickfri. Lycka!
Nu är det inget förrän onsdag tackolov, är liiiiite trött på Motala vägen där allas favorithastighet är 85 km/h!!? Så nu kan jag ha en normal vecka och hinna träna, som jag saknat som en tok!
Har inget mera att bidra med idag och inga bilder än från premin men jag hittade en bild på mig och Lisen från Hugo´s igår som jag lånade av Nkpg by night. See ya!

Premi!

Så var premiären avklarad och den gick galant, förutom en pelarflyttning som var mitt fel, men ändå inte, hursomhelst så rätade det upp sig och inga andra större fadäser hände. Det var verkligen jätteroligt och det var så kul att mina vänner Jen,Ida, Karin och Lisen kom för att stötta. Jag fick också dessa fina blommor, samt en bukett av Sara och Robban som inte kunde komma men som jag tänkte bjuda in längre fram, vill ni se den så hör gärna av er. Efter föreställningen blev det Nkpg by night och en svängom på Hugos, det var riktigt roligt. Nu ska jag se om Seb har lyckats hålla bilen hel, som han fick låna igår och sedan bege mig till Motala för föreställning no 2! Ha en trevlig söndag ya´ll!

Premiärnerver?

Ikväll har vi premi på musikalen "Hur man lyckas...." och jag är inte nervös. ? !
Jag är iof ALDRIG nervös när jag ska upp på scen, jag bara längtar och VILL dit! Det är så kul att stå där och jobba med så duktiga människor. Speciellt att få jobba med Daniel igen. Vi har ett bra teamwork och har verkligen börja hitta in i rollspelet.
Efter föreställningen kommer jag att bli nervös. Det blir jag ALLTID. Mycket märkligt.
Men precis efter ridån gått ner vill jag inte prata med en människa på några minuter. Jag går igenom hela mitt uppträdande, granskar kritiskt och är oftast missnöjd. Hittar alltid nåt som inte var bra. Men efter ungefär tjugo minuter kan jag vara jag igen och njuta av att jag har lyckan att få göra det jag älskar; stå på scenen!

Hur man lyckas-folket

Jag har ju varit hemma och varit sjuk i två dagar och då händer det inte mycket....Men jag kan lägga upp lite bilder från musikalen som har premiär på lördag " Hur man lyckas i affärer utan att anstränga sig". Ganska roligt att se allas förvandling i sminket, när alla får på sig peruker och scenkläder. Själv blev jag tjugo år äldre på ett kick! Tack för det. Även om Daniel säger att jag är snygg så hjälper det inte, jag känner mig som en idiot......Tur att jag kan byta om när jag går hem..... Så varsågoda och njut av bilderna. Jag får ta flera på lördag. :)

Samvete

Igår när jag kom ut ur hissen hittade jag en hundralapp i trapphuset. Jag kan ju nästan säkert säga att det inte är min och den låg närmare "mittemotgrannens" dörr än "bredvidgrannens". Så jag tog upp den och gjorde det som föll mig in först, stack in den i "mittemotgrannens" dörr. Sen gick jag in till mig. Jag är faktiskt en bra människa!
Så tänkte jag tänk om nån kunde gjort så där när jag tappade min hundrig i somras, förvisso utanför dörren på gatan men jag var ju nere på tre minuter när jag uptäckte det, men då var den borta.
Tillbaka till gårdagen. jag grubblade lite över hur många som skulle gjort så som jag gjorde och inte stoppat den i fickan istället? Helt plötsligt hade den giriga lilla djävulen som bor långt där inne att ta över och tankar som "finders keepers" och " låg den inte lite närmare min dörr ändå" började ploppa upp. Hmmm... jag hade ju faktiskt tappat en hundring i somras och det kunde ju lika gärna vara den som fastnat under skon på nån och sedan nästa och nästa och nästa och sen ooops helt magiskt hittat hem igen? Heeeelt otroligt skulle det ju inte vara. Eller? Och grannen som precis köpt lägenheten mittemot för, ja man vet inte hur mycket då den är helt ny renoverad, dom bör väl inte sakna en hundring? Eller?
Dom kanske hade lagt den där för att som tycker att jag ser ut att behöva en hundring fast dom inte vill ge mig den i handen? Eller?
Hur det slutade? Jag gick ut och hämtade den igen.
Jag är en dålig människa.