Så var det äntligen dags för babysim! Jag säger äntligen men det är lite med skräckblandad förtjusning jag sett fram emot detta. Jag vill ju att E ska vänja sig vid vatten och att jag ska känna mig säker med henne i vattnet men samtidigt har jag min handled från hell som jag inte litar på för fem öre som ska hålla i barnet. Nu ska S vara med på måndagar men onsdagar fick vi så dålig tid för honom att vara med. Som tur är så har jag min alltid så räddande ängel , min swag som följer med mig då så jag kan var lugn.
Så hur gick det då. Jo det gick strålande tycker jag. E som egentligen var trött redan hade roligt i vattnet och i omklädningsrummet hade allt gått bra på väg in. När vi skulle ut så hade hon tröttnat och jag hörde henne över hela badhuset ( det är väldigt litet) samt att hon startade en kedjereaktion hos de andra två bebisarna som bytte om med sina pappor.
Vi bestämde att det skulle nog gå fortare att hon följde med sin pappa in istället för att följa med mig då damernas omklädningsrum var hyfsat fullt med damer och ungar.
Jag var näst sist in i omklädningsrummet, en tjej kom strax efter mig. Jag såg hur stressad hon var och bar på sitt barn. I ett försök att byta om samtidigt som hon höll i barnet så frågade jag om jag kunde hjälpa henne då jag redan stod i handduken. Hon var mycket tacksam för hjälpen. Jag försökte prata med barnet så hon skulle lugna ner sig och kunna hitta det roliga med babysim igen.
När vi fick våra välkomstmail så uppfattade både jag och S att det var väldigt mycket "pekpinnar" som förtog det välkomnande i mailet. Man skulle komma ihåg adressen för det fanns inga skyltar om att det var babysim vid lokalen, man skulle veta att man kunde då inte få igen nån tid om man missade ett tillfälle, ja det var många meningar av den typen.
När jag nu står med den stressade mamman i omklädningsrummet, så kommer det in en kvinna som verkar vara någon typ av ansvarig och ropar "ska ni med på babysimmet"? Vi svarar ja och hon säger att hon tänkte gå igenom lite info innan. Kl är då 13.55.
Jag kan säga en sak. Om jag har levt på gränsen tidigare med minuter så har dessa minuter fått ännu större betydelse sen jag fick barn, man behöver VARJE minut tänkbar! Så att komma in fem minuter innan och säga att man tänker starta är som att be oss komma ut nakna!
När jag inte trodde att denna stackars tjej kunde bli svettigare så blev hon det och försökte dra av sin bebis bodyn åt fel håll, jag hjälpte henne igen och försökte på alla sätt göra så hon inte kände sig dum på något vis. Jag sa att min bebis är med sin pappa och byter om så därför kan jag ha det så avslappnat. När hon nu lyckats få av sig kläderna och skulle gå till duscharna och svabba av sig svetten som det tydligt och klart stod på ALLA mailen som kom från arrangören, " de vuxna ska duscha NAKNA innan de går ut i poolen", så kommer den gapiga kvinnan in igen och undrar om vi är på väg. Det är ca 1 minut sedan hon var inne sist.... "du kan sätta på barnet badbyxan i simhallen, vi behöver börja"!
Hon tittar förtvivlat på mig och jag säger att det är bäst att vi duschar först, jag håller din baby medan du gör det".
Väl duschade och ute i simhallen så fortsätter kommandoran veva pekpinnar och tar saker till ytterligheter denna gång. " Håll gärna koll på varandra och ser ni nån som inte duschar nakna så säg till"!
!!??
Jag tänker på alla vuxna som inte vill visa sig nakna inför andra.Speciellt efter en förlossning , som de flesta gått igenom nyligen, de kommer nog inte tillbaka.
Nåväl ingen såg ut som de skulle dusch-gola någon annan så det kanske inte togs på så stort allvar, men man vet inte.
E hade iallafall roligt, hon kräktes lite ett par gånger men det skvalpade vi bort, hon fick simma både på rygg och mage och sedan var hon trött.
Hon sov i två timmar efteråt.
Hände det nåt mer måndagskul? Ja jag la 1000:- hos tandhygienisten och bilen bröt ihop och står på verkstad och löses ut för nätta 12 000:-....
