Så var det då klart.
Jag ska börja skolan igen. Jag är ju liksom lite lycklig då jag kom in på Högskolan Dalarnas distansutbildning för Affärsutveckling. Den är via Yrkesakademin och ger mig 120 högskolepoäng.
Så nu är jag snart redo att ta mig an era företag och utveckla dessa.
Vi har fysiska träffar, denna termin tre stycken,och vi kommer att besöka olika destinationer.
Denna gång var det Falu Fängelse och nästa träff blir Falu Gruva.
Det är ju Dalarna som är referensramen för denna utbildning men man behöver inte göra sin LIA ( lärande i arbete) där utan det går bra i hela landet.
Det är lite rocky road på mitt jobb just nu så det känns som jag valt helt rätt att söka en utbildning nu och denna känns helt rätt.
I lördags var det dags att fira underbara vännen Sanna!
Hon har ju gått och blivit trettio år! Jag sa till Tonna " det var ju nyss jag var på hennes konfrimation". Men det var jag inte, jag var på hennes student!
Det var en jättetrevlig dag/kväll med mat, lekar och bad. Emma kunde följa med och det var vi så glada för. Vi höll ut ända till 21 .00! Woohoo!
Vi har övat lite på livets goda i veckan som gått.
Emma har fått tagit del av vad vi gör när vi har egentid :)
Först var vi på Hälsocentrum hos Sanna och vaxade benen. Det är ju så skönt att bara gå in där då miljö i form av doft och musik gör att man kommer ner i varv. Så även E. Hon satt fint och tyst i vagnen.
Sedan fick hon dock vara hemma med pappa när jag åkte till stan på fredagskvällen och hade kvalletid med Jemps. Mycket längsen och välbehövligt!
Lördagen började med långfrulle och sedan åkte vi till stan och S fick putsa sidorna med hjälp av Es namne!
Den lugna miljön på Hälsocentrum gjorde att E kom i stämning direkt.
Vi väntar lite på att vår solstråle ska börja krypa och det varierar i ålder har jag förstått och vissa går direkt.
E står liksom och gungar på alla fyra men när hon ska framåt så går hon...bakåt.
Men det kommer väl snart misstänker jag.
Ja så är det. Jag är uppvuxen vid en landsväg och nu är jag
rädd för att jag kommer att dö på den.
Det är min väg och kanske är det även Din väg? Det kan vara
del av Din vardag, Din arbetsplats, Din vägsträcka Du ska passera till jobb
eller skola.
Oavsett vad det är för Dig så är den även min också.
Och jag vill ha tillbaka den då Du har tagit den ifrån mig.
Vi lärde oss tidigt att ha respekt för vägen då vi inte var
de enda som vistades där. Vi fick inte ens gå på den själva från början utan gå
i diket när vi skulle någonstans, just för att inte vara ivägen.
Någon gång hände det att man ”tjuvgick” på den och en gång
så ritade vi med krita på vägen.
Det hade någon sett att man gjorde i stan.
Skillnaden var bara att det var på en icketrafikerad väg som var en
återvändsgränd… Detta gjordes ju dock inte obemärkt utan en bestämd äldre man
stannade sin bil och talade om för oss att barn inte skulle leka på vägen. Vi
bad skamset om ursäkt och gick genast in på gården igen.
Jag har lärt mig cykla efter denna väg, jag minns det
tydligt; lätt vingligt men på egen hand tog jag mina första tramptag. Även en
och annan dikeskörning på cykel har också skett längs denna väg allteftersom
cyklarna bytts i storlek.
Cykel byttes sedan ut till bil och jag suckade många gånger
över långsamma förare men min pappa var snabb att påminna mig om att alla hade
rätt att vara längs med vägen och vi fick visa ömsesidig respekt inför detta.
Jag respekterar dig. Men Du respekterar inte mig.
Eftersom Du kör bil så är Du ju inte blind. Då är enda
alternativet att Du struntar i att jag finns på vägen när Du kommer.
Precis som jag så vill jag att mina barn ska kunna gå till
sina vänner och lära sig cykla längs vägen. Jag vill bli gammal och våga gå
över vägen efter posten utan att känna hur vinddraget efter Ditt fordon sliter
i mina kläder och jag håller på att falla omkull.
Du har tagit det ifrån mig.
Du bestämmer att vägen endast tillhör Dig.
Jag vet inte vilket som skrämmer mig mest. Du som är
yrkesförare? Du som plockar upp barnen till skolan? Du som fick körkort för en
timme sen? Du som inte har körkort än? Du som åker cross? Du som sitter med
barnen i bilen? Du som glatt vinkar till mig medan Du i för hög hastighet
passerar mig samtidigt som en annan bil passerar?
Vi samexisterar alla efter denna väg. De som klipper häckar,
övningsgår oavsett ålder, söver barn, går till jobbet, rider, tränar ja vägen
är en kär gammal vän som står ut med mycket.
Det har ju inte blivit så mycket av den varan för mig i år då jag endast avbrutit föräldraledigheten för arbetet med Svensktoppen Nästa i år . Men jag var bara tvungen att göra ett undantag för den eminenta festivalen i Falun. Det var ju dessutom tio års jubileum och ett hejdundrande fyrverkeri hade utlovats.
Jag har ju fått ytterligare ett sätt att se på festivaler nu när jag fått barn. Det är hur barnvänliga är de?
Bråvalla har 13 års gräns medan Skogsröjet inte har det. Nu tänker du ; varför vill man ta med sig barn på en festival? Ja det kan man ju undra men ibland har man inget val eller som i min brorsdotters fall, som fyllde 6 år i år, hon hade upptäckt ett nytt band. I det här fallet Sabaton.
De smarta festivalerna sätter ingen gräns utan låter föräldrar välja själva.
Vet ni hur mycket merch man kan få en förälder att köpa som har ett barn som nyss upptäckt ett band?
Oändligt.
Sedan får man bara hoppas på att det är förståndiga vuxna som använder hörselkåpor på sina barn och håller sig själva nyktra.
Sabaton Open Air ( SOA) är smarta. De har ingen åldersgräns, tar 20 spänn för barn, och de får ett coolt festivalband att visa upp på föris på måndagen vilket innebär att tio ungar till per barn som visat sitt band kommer nästa år.
Smart.
Ytterligare en smart grej är att SOA inte har ett festiavalområde som är för utspritt men tillräckligt öppet för att inte kännas trångt. Var den meningen begriplig? Ja området är helt okej alltså.
Årets negativa är , och tyvärr återkommande, VIP-området. Jag tror att första året det fanns var det bästa.
Jag vet att det är killar ( ja går inte i taket för det nu) som har hand om VIPen varje år och det blir en steril mancave.
Nu kostar en VIP-biljett extra och jag anser att då ska man ha lite extra.
Det är lite extra naturligtvis men inte tillräckligt.
Dessutom var VIP-området förlagt en mil från stora scenen kändes det som. Jag vet att det är ett svårt område att förlägga alla publika områden men det var nästan bättre förra året då det låg på andra sidan.
En snackis på alla årets festivaler har ju varit övergrepp och terrorhot.
Som Krille Lindholm sa i en P4 intervju så verkade de ändå bra förberedda men det är ändå svårt att vara helt vattentät mot dessa saker.
Men banden då. Ja då jag inte hade möjlighet att se mer är Sabaton så är de dem jag kan recensera.
Enligt bandet själva vill de bli störst i världen. Om detta är sagt med glimten i ögat eller på fullaste allvar kan jag inte svara på men dit är det en bit kvar.
Men de håller det mått som förväntas av ett liveband! Jocke kör sina djupa knäböj med knuten näve om han inte ränner fram och tillbaka på scenen. Precis som förväntat. Han småpratar med stor humor både på engelska och svenska med den entusiastiska publiken som står längst fram. Det krävs för att ta sig in på topp tre som den senaste plattan " The last stand" gjort ute i Europa.
Eld och bomber avfyras under spelningen. Som förväntat.
Mäktigast är ändå allsången i " En livstid i krig" och " Carolus Rex" .
Det finns inte något som kan ge mig behagliga rysningar i den kalla augustinatten som denna testosteronfyllda publiken som sjunger med armarna om varandra
Då känns terrorhot och övergrepp långt borta och jag står tryggt med ett leende på läpparna och längtar till 2018.
Hur gick det då för de minsta i publiken. Min brorsdotter var mycket nöjd och kan heller inte vänta till nästa spelning, hon somnade ovaggad kan vi säga och festivalen avslutas som utlovat i ett hav av fyrverkerier.
Gårdagen bjöd på riktig sommarvärme och swag kom över och hängde med mig och E i solstolen hela dagen!
Sedan åkte vi in till vännerna Daniel och Fredrik och hängde på deras altan på kvällen!
Mycket häng blev det.
Soldyrkare
En Picachou-hälsning skickades till kusin Nova li som fyllde 6 år igår!
Emma ska snart döpas och jag skulle skynda mig för att rätta hennes namn.
Med det menar jag att när hon föddes fick hon inte heta Sigurdardottir Pers i efternamn. Hon fick heller inte ha Sigurdardottir i mellannamn utan var tvungen att lägga det som ett förnamn.
Suck.
Men så kom det en lagändring 1 juli som gjorde det möjligt för barn att ha två efternamn. Jag gissar på att vi har ett ökat antal Mohamedar med dubbla efternamn , mellan namn och förnamn som har ställt till det och gjort att detta var tvungen att förändras.För det lär ju inte bero på det stora antalet islänningar... Men det tackar vi Mohamedarna för!
Så då skulle jag då ändra Emmas förnamn " Sigurdardottir " till ett efternamn.
Enkelt.
Kan man tycka.
I min värld.
Det står klart och tydligt på blanketten " vilket / vilka namn ska personen ha efter namnändringen".
Ja då fyller man i det.
Men så ringde en kvinna i går ifrån namnändring.
Hon hade ändrat Emmas namn, men undrade om hon fortfarande skulle ha det som förnamn också?
Nej naturligtvis inte. Jag har ju skrivit vad hon ska heta.
Ja men då ändrar de bara efternamn där i Stockholm där hon sitter.
Jag får alltså skicka in en ny anmälan om att ta bort "Sigurdardottir " som förnamn för det gör de i Norrköping och det kostar 250:-....
Jag skrattade rakt ut och bad om ursäkt.
Så nu är en ny anmälan inskickad.
Ja det ska inte vara enkelt inte.
Igår har jag kunde jag vara ute hela dagen med E, bloggat, läst, ja varit ute helt enkelt. En härlig sommardag har det känts som om inte grannens höstskörd hade startat.
Nej, jag är inte störd av den på det sättet men höstskörd är HÖST.
Jag vill inte än!
Jag har inte hunnit bada ute än i år ens! Det har ju inte känts som isarna har släppt och det måste man ju vänta ut liksom.
Den här sommaren bara försvann som ett snabbtåg och jag blev kvar på perrongen. Så jag får väl vänta till nästa år då.
Men jag måste säga att det är alltid lika fascinerande att se dessa stora monster-maskiner skörda. Vi har alltid skördat men våra åkrar sitter inte ihop på det stora sätt som de gör här nere och därför har vi inte lika stora maskiner.
Men jag saknar allt som har med skörd att göra även om det alltid varit slitsamt och svettigt.
Att sitta i traktorn och köra är ändå något speciellt och kopplat till så många minnen.
Jag blir ju lika orolig varje gång jag ska åka hem från eller till Gotland då det inkluderar en båtresa.
Ja jag lider av åksjuka.
Ditresan var ganska vågig men Ellie gav mig nåt tuggummi så jag domnade bort i hela munnen.
Nu vet jag inte om det var tanken eller om det var effekten på mig, jag tyckte iallafall att jag kände av båtens varje gungning. Jag är glad att min man inte är likadan och kunde ta hand om E hela resan.
Men nu skulle det inte gunga så mycket på vägen hem , men det kan man ju aldrig lita på.
Vi grundade iallafall med en sväng på marknaden ,åt en otroligt god skaldjursgryta på Snäck och sedan köpte lite plantor i ett växthus innan vi åkte ombord.
Gotti
E charmade servitören och fick lite mathjälp av Ellie
Nu åker vi hem tyckte E
Hon var så duktig på hemresan och sov en stund , liggandes i fönstret , men tyckte mest om att sitta hos pappa
" 7 dar per år, i 7 dar per år, i 7 dar per år
kan jag få ro och frid.
I österns sjö på Rosornas Ö , i 7 dar per år
i Visbys medeltid"
Så sjunger Loke Nyberg och det stämmer så väl.
Jag längtar varje år till denna vecka och till denna ö. Den är rogivande avkopplande och jag kan inte göra annat än vara i nuet.
Jag har knappt mottagning på telefonen och kan inte bara åka hem när jag vill.
Det har ju också blivit bättre med åren då jag nu får ha min man och min dotter med mig.
Det är ren själavård för att få energi för resten av året!
Mamma/mormor/svärmor är också på ön under denna vecka, men hon är ju med sina polers.
Men jag tror att hon fick lite E abstinens och var tvungen att få lite dreggliga pussar och kramar av yngsta barnbarnet. Så vi hämtade upp henne och åkte på tur.
Först blev det Tofta lagret ( vi kallar det loppis ladan) sedan ner till Burgsvik för lunch. Vi har infört det som tradition att åka till Grå Gåsen där Så mycket bättre spelas in , det är mysigt både inne och ute och en lagom tur för en dagsutflykt.
När vi kom hem tog vi kaffe på stranden i solen.
Jag har helt missat Krusmyntagården varje gång jag varit på Gotland.
Men nu kom vi hit.
De har en stor köksträdgård med olika örter och medicinerande växter. Mycket spännande. Och vackert.
Mitt i trädgården står en ängel och övervakar det hela. Eller beskyddar kanske.
Jag beställde en direkt av min man som jag tror kan göra allt. Han är ju så ödmjuk så han sa ja. Kan han inte göra det så ser han till att det går att köpa...
Sedan svidade vi om till medeltid och tog en sväng på marknaden, satt i gräset och lyssnade på Loke för att sedan avsluta kvällen med pizza hemma på altanen.
Änglabeskydd?
Happy campers
E och E har hittat varandra och lilla E har fått en egen bjällra
Vi ville ta E till havet. I förhoppningen om att hon ska ha samma känsla, kärlek och längtan till det som vi.
Det gick väl så där kan vi säga. Hon var tveksam till att stoppa fötterna i plurret men gjorde det till sist ialla fall. Dock så tror jag att det dröjer en stund till innan hon får just den kärleken som vi har.
Men hon var otroligt fascinerad av vågorna som slog mot stranden.
Den gamle och den unga vid havet,
Hav och sandaler. Livet.
En slurk kan man ta sig överallt tycker E iallafall,
Då lämnade vi huset, en dag senare än planerat, med ny panel och fönster för att åka hem och packa om för semester.
Då menar jag på riktigt , när man inte gör ett enda måste.
Och vi åker som vanligt till Gotland!
Hej då huset!
Hej Gotland!
Första grillis redan på måndagskvällen!
Tisdag morgon och E badar med utsikt,
Lunch i Katthammarsvik. Bästa fisksoppan som finns!
